Dagens Nyheter – 12 februari 1869, sida 2

göra sin uppvaktning, hvilket frun äfven, med hemlig tillfredsställelse biföll. Löjtnanten blef nu en daglig gäst i snickarens hus, der han helt öppet lade ut sina krokar för mamsell Eva; och, ehuru han af henne icke åtnjöt den minsta uppmuntran, ryckte han likväl inom kort fram med en kärleksförklaring. Härpå erhöll han dock af Eva ett så bestämdt afslag, att, om han icke varit löjtnant, han genast skulle dragit sin Matts ur skolan, inseende att alla belägringsförsök vore fåfänga. Men, som sagdt, han var löjtnant och trodde på sin oemotståndlighet. I denna tro styrktes han äfven af frun, som gjorde allt för att öfvertala Eva att gifva honom sitt jaord. Den goda frun riktigt bestormade henne med böner och öfvertalningar; men fåfängt. Eva var och förblef obeveklig. Emellertid fordrade löjtnanten slutligen ett bestämdt svar. Fru Sara visste sig ingen lefvande råd. Hon ville ej för något pris låta den lysande mågen gå sig ur händerna. Hon bad honom derföre komma tillbaka följande förmiddag, så skulle hon nog få Eva att ge med sig. Fru Sara började nu använda både tårar och förebråelser. Hon sade att brytningen med Hellberg gjort dem till en visa för hela staden, och att det derföre vore hens