Dagens Nyheter – 5 februari 1869, sida 3

några år sedan en svensk godsegare att afverka och försälja en honom tillhörig skog. Jag har, sade husets chef, låtit sakkunnig person undersöka skogen. Jag eger de bästa förbindelser på Europas förnämsta handelsplatser och jag är således i tillfälle att realisera er skog fördelaktigare, än de flesta andra. Är ni beredvillig att åt mig uppdraga skogens afverkning, förbebåller jag mig endast 7 procent af hvad som säljes och — detta sednare blir min hufvudsakliga profit — bälften af hvad som blir öfver, sedan er rena behållning uppgått till en summa af 200,000 rår. Ålla träd, som äro under tio tum i diameter, skola qvarlemnas. För att vinna skyndsam realisering, vill jag uppföra ångsåg vid egendomens hamn mot erhållande af 6 pr. årligen å anläggningskapitalet. — Skriftligt kontrakt upprättades, men den godtrogne svensken underlät att fordra någon garanti af det fina huset, hvars chef, riddare af Dannebrogen, måste synas höjd öfver hvarje misstanke om annat än fullkomlig heder. Firman inköpte nu dels, för 5 eller 6 tusen riksdaler, en gammal ångsåg, som insattes uti en vid egendomen befintlig byggnad, men iräkenskaperna upptogs i värde till 25,000 rår, dels för egen räkning ett par skogsparker i närheten af egendomen, Afverkningen börjades, fartyg efter fartyg lastades med präktiga plankor, bräder, battens, spiror, bjelkar m. m., lemnade hamnen och styrde kurs på London, Amsterdam, Marsejlle etc. etc. Skogen försvann slutligen, afverkningen var slutad och åogsågen, assurerad i Skandia för 28.000 rdr, gick en vacker natt upp i lågor. Firman skulle nu lemna redovisning, och den lemnades verkligen — men huru beskaffad?! I stället för den utlofvade bebållningen af 200,000 rdr, fick skogsegaren ett debet af circa 3,000 rår, hvarmed man uppgaf att omkoastnaderna öfverstigit inkomsterna. Huru, utropade den förbluffade svensken, skall jag då icke allenast icke bekomma vågot för min skog, utan betala till för det ni baft godheten befria mig från den? Dåliga konjunkturer — — — Men, min herre, äfven med dåliga konjunkturer måste väl många skeppslaster — — Om förlåtelse, afbröt chefen, ni vet att jag deruppe har egna skogar, hvars effekter blifvit förädlade vid samma ångsåg och lastade i samma fartyg som edra. Om ni behagar se efter i de min räkning åtföljande bilagor, skall ni finna att i alla dessa laster edra piankor och bräder utgjort endast en ringa del: det mesta tillhörde mig sjelf. Och hvem försäkrar mig, att då pi sammanblandat ert timmer med mitt och derigenom omöjliggjort hvarje kouatroll, eder andel i lasten verkligen varit så betydlig som ni uppgifvit ? tDerom försäkrar er min firmas respektabilitet! Emellertid har den respektabla firman blifvit instämd till dansk domstol och man får väl se huru den förmår att krafsa kastanierne ur elden. Jag känner min skändligt bedragne landsman, jag harläst rättegångshandlingarne, och ni kommer nog också attlära känna dem, herr Sörensen, ty då rättens dom fallit, blifva de relaterade i danska tidningar, och de skola öfvertyga er, att äfven i Köpenhamn finnas ansedde handlande, bvilkas samvetsgrannhet man eger stark anledniag att draga i tvifvelsmål. Herr Sörensön teg, drack och gick. Jag frågade min vän: År du fullkomligt säker på, att hvad du nu berättat är sannt? 4Ja, på min ära. Jag har, som jag sagt, läst handlingarne. Man har till ock med försökt att frambringa falska vittnesberättelser, och svek står att läsa på hvarje sida. Jag vill ytterligare tillägga, att den person, som å firmans vägnar förestod sfverkningen, så litet förskräcktes af det dåliga resultat denna lemnade på papperet, att han sedermera inköpt firmans skogar (dessa syasas icke hafva blifvit mycket anlitade) och har derpå gjort så goda affärer, att han nu anges vara en förmögen man. Och, ser du, det märkvärdiga i saken är, att ifrågavarande handelshus icke det ringaste detesteras inom handelsverlden. Att hvad jag hört isgaf mig en ofördeiaktig tanke om köpmansklassen är ganska naturligt, och i förkoppiing att få en bättre om restauratörerne föreslog jag G. att följa mig till en sådan för att supera. Jag tackar dig, sade han, men jag, afviker aldrig från -min vanliga diet, till hvilken hör aftonmål af endast bröd och mjölk. Gör mig sällskap, om du har lust att en gång försöka huru ljuf sömnen blir efter en lätt aftopmåltid. Jag går till kungens bageri. Förslaget var väl icke i min smak, ty jag bar alltid sofvit bäst efter en biff, föregången af en epets med tilltugg och efterföljd af en halfbutelj porter; men då jag väl kände min väns envishet att bålla fast vid gamla vanor och fann mig road af hans sällskap, isynnerhet när han talade om annat än köpmän till hvilka han förmärktes hafva ettsynnerligen godt öga, så beslöt jag att följa horom till det uppgifva bageriet, och jag måste tillstå, att jag snart försonade mig med mitt beslut. Vi undfägnade oss med en mjölk, så god och oförfalskad, att hvarje stockholmare skulle afondats os3, och dertill detta förträffliga danska hvetebröd, som jag väl ofta hört omtalas. men aldrig förr smakat. Under det