Dagens Nyheter – 4 februari 1869, sida 2

Utdrag ur bref från Kalmar fidem. Hofvet dansar, societeten dansar, vinerna strömma, kapunerna släppa till sina unga lif, statsutskottet voterar 198,000 rdr. Pengarne sättas i rörelse, de vandra ur de rikas händer, måtte några af dem komma ända ned till Kalmar län, der, midt under det att dansmusiken ljuder och valsen går häruppe, barn och fullvuxna bedja om bröd tills deras röst tystnar och deras lif slocknar. Se här ett bref att läsa derom. Det är skrifvet af en person tillhörande handtverksklassen och fullt trovärdig. Han är gift, han har hustru och flere barn. Han skrifver: S———— Här är nu en sådan hungersnöd i Kalmar län, så vi få säkort svälta ibjäl, här har allaredan varit många, som dött af hunger och nu har största delen intet annat att vänta än hungersdöd — — — — så folket går som de vore dömda af med lifvet. Vi ha länge repat ljung-knopp till bröd; men nu har kommit så mycket snö, så att man inte kommer åt dena heller. — — — Jag trodde aldrig att någonsin få så ledsamt som nu — att se barnen blekna af och täras af svält och oätlig föda; men jag blir hellre här än, för min del, söka bröd på annat håll — så få vi åtminstone dö alla på en gång. En annan person i Kalmar län skrifver till oss något som eger sammanhang med förestående: Vår landshöfding har nu satt sitt namn i spetsen för den komitå, som åtagit sig att besörja insamling åt våra nödlidande. Det har stått hårdt att förmå hr landshöfdingen till att deltaga i detta värf. Han ville länge icke befatta sig med afhjelpande af den stora brist, som uppstått i Handbörds, Tunaläns m. fl. härader. Antligen begaf han sig dit för att inhemta befolkningens tillstånd och behof. Vid Staby möttes hr landshöfdingen af deputerade från kommunerna i tre härader. De uppmanade honom att vidtaga åtgärder för att förekomma hungersnöd. En af våra duktigaste män, brukspatron Gust. Tillberg, erbjöd sig att anskaffa 2,000 tunnor råg, om det blefve någonting gjordt. Fåfängt! Hr landshöfdingen kunde ej förmås till något steg för ändamålet. Nå, så måste då den öfverläggningen taga slut en gång, och när den var till ända höll hr landshöfdingen ett tal till de församlade om att de borde lemna bidrag till en brud