Dagens Nyheter – 4 februari 1869, sida 2

uppstod hos mig, var att det måste varit ett jordskalf. Det osannolika deruti föll mig dock genast derefter i sinret, och jag sökte andra förklaringsgrunder, ehuru alla otillfredsställande. Emellertid såg jag på klockan; bon visade 5 t. 27 min. efter Stockholms horisont. Då likväl en eller högst två minuter måste hafva förflutit, innan jag hemtat mig från min förvåning, skulle den precisa tiden för jordskalfeet hafva varit kl. 5. Jag beslöt att förvissa mig om, huruvida flera personer förnummit något dylikt. Den första person, jag på förmiddagen träffade var presten i församlingen, och den första fråga han gjorde mig var, om jag känt jordskalfvet. Telahusetbo: honom hade redan varit på benen, och skak ningen och dåret kade varit så betydliga, at ett par af familjen funnit sig föra:låtna at se efter genom fönstret, om någon del af kyrk tornet höll på att ramla. Prestgården ligge vå högsta punkten i staden, och känningarn: er torde ha varit äuvru större än i den trak jag bor. På samma sida om gatan som prest gården, eller södra delen af staden, hade e) mängd menniskor blifvit lligt upprörda a fenomenet, men eget rog, att psr:oaer på an dra sidan om samma gata ingenting förmärkt ehuru de voro i farten. Dånet hade likvä uppfattats af en och annan äfven i norra stads deler, och å länsfängelset, som är beläget den vestligaste ändan, hade både stöt och då! varit så starka, att de förmått personer hopp: ur sängen och direkte utom porten söka fi reda på anledningen dertill. Enligt de upp gitter jag erhållit kommo stöten och dåne från nordost och aflägsnade sig i sydvestlij riktning samt slutade med ca dof krall. Et ter hvad mig är bekant, har jordskalfvet låti känna sig äfven i Afva by, som ligger 2 mi från staden vid Lule elf, och troligt är, at äfven från andra håll underrättelser skol ingå, som ådagalägga dess större utsträck ning.