Dagens Nyheter – 1 februari 1869, sida 2

om onsdag, då utslag sannolikt äfven meddelas. Den tilltalade hålles fortfarande häktad. Grosshandlaren Sehwans jordfästning försiggick i lördags kl. 12 med all enkelhet i Klara kyrka. Akter förrättades af d:r Grafström, och i det sorgetåg, som beledsagade stoftet till grafven å nya kyrkogården märktes, förutom den aflidnes slägtingar, norske statsministern, f. d. statsrådet Munthe, medlemmar af f. d. borgarståndet, börsmän m. fl. Den aflidnes sterbhus har skänkt 1,000 rdr, att utdelas bland Klara församlings fattiga, och dessutom 500 rår till det inom samma församling upprättade barnhem. Föreläsningarna i slöjdskolan börja med denosxa månads ingårg, då d:r E. W. Fernlond föreläser i kemi onsdagar och i fysik lördagar kl. 9—10 e. m.; samt apotekaren B. Lindman i varukännedom torsdagar kl. 9—10 e. m. Föreläsringslokalen är skolans stora hörsal, 3 tr. upp. Offentliga föreläsningar i Göteborg. Försläsningsstyrelsen i Göteborg lärer komma att inbjuda allmänheten till att åhöra föredrag rörande trädgårdsarkitektur samt städers tomtreglering, sedd ur sganitär och estetisk synpunkt. De börja denna vecka. Föreläsaren är hr Knut Forsberg. Wenersborgs elementarläroverk har sedan denna terming början, den 21 januari, varit i saknad af rektor och en lärare. Läroverkskollegium har fördenskull sett sig nödsakadt att lemna lärjungarne i skolans båda öfversta klasser ledighet under de timmar då undervisningsskyldigbeten ålegat rektor Hultström. 7 Wenersborgs-Posten berättar att denne rektor Hultström lemnat staden utan att hafva erhållit vare sig afsked eller tjenstledighet. Ogräs I kyckomusiken. Under denra rubrik förekommer i Tidning för Folkskolan af doktor Anjou en afbaudling, som förtjenar beaktas: af hvarje organist. Den bästa organist, heter det, är den som ingen ger akt på, d. v. s. den, som ej på något sätt fäster uppmärksamheten vid sig och sin konstskicklighet, utan Hetraktar såzom sin skönaste berömmelse att i all stillhet vara en obemärkt ledare af sången. Detta är en svår uppgift, emedan den fordrar ödmjukhet och sjelfförsskelset. Såsom missbruk, som måste öfvervinnas, påpekar författaren det sömniga och släpande tempo, hvari våra psalmer i de flesta församlingar — isynnerhet på landet — sjungas, äfvensom allt onödigt preludierande. Den sista årxigten — om ovödigt preludierande kunna vi ej dela, försåvidt författaren anser alla preludier onödiga. Att inleda koralen med ett i värdig stil hållet preludium, som står i öfverensitämmelse med densammas anda och karakter, anse vi deremot vara väl egnadt att höja andakten och göra sinnet mottagligt för psalmens ord. Till fullo uppskattande våra herrliga koralers skönhet, avse vi dock att alltför litet annan musik i allmänhet ingår i gudstjensten, och det enda tillfälle ena skicklig organist har, att under densamma med sitt mångsidiga iastrument röra sig fritt och otvunget är just i preludierna, hvilka, då de utföras som sig bör, göra ett välbehöfligt afbrott i vår kyrka3 torra och stela ritual. Meillanspelen anse vi deremot förkastliga. — Släckta fyrar. Björns båda fyrar vid inloppet till Öregrunds-Grepen hafva blifvit släckta, sedan Bottenhafvet i deras närhet blifvit så isbelagdt, att från dessa fyrtorn, så långt man kan observera, ej något öppet vatten är synligt. Märkligt dokument. Landshöfdingeembetet i Wenersborg har mottagit en så lydande ansökan: Till K. M:ts befallningshafvande i Elfsborgs län och Dalsland! oo Som ansökan till Patriotiska sällskapet ingått om någon belöning till mig för långvarig, trogen tjenst, och sådan belöning, bestående i silfvermedalj, blifvit till pastorsembetet hit öfversänd, för att mig offentligen tillställas, jemte uttagande af lösen 6 rdr 99 öre för densamma, får jag hiärmed ödmjukligen tillkännagifva, det jag är i högst fattiga omständigheter, så att jag endast genom mina gamla husbönders hjelp kan försörja mig, och är således för mig omöjligt att betala en sådan lösen och ej heller ytterligare på så sätt betunga min husbonde, utan nödgas jag anmoda pastorsembetet återsiända medaljen, om den ej utan lösen kan utlemnas. Det hade för mig varit bäst att få någon annan ringa belöning, som af mig kunnat anviindas till nytta; men som den nu blifvit på detta sätt, vill jag äfven med tacksamhet mottaga den, om jag utan lösen kan bekomma densamma; men lösa den kan jag ingalunda göra. Odh och Sebo den 21 januari 1869. Anders Jacobsson. ÅAlrdL Je ooo FF OT PR