Dagens Nyheter – 1 februari 1869, sida 2

stelse — och så kom Eric och bevisade att det kan ligga frestelse i sjelfva bönen! Låt oss derför se till, hvad dessa ting i öfrigt kunna medföra! Har ni lagt märke till, att glada menniskor alltid arbeta bättre än missnöjda och tungsinta? Hvarför? Lars insåg genast, på hvilken väg Odegård ville vika in, och sade derför: det är tron, som gifver glädje. — Ja, när tron sjelf är glad; men har du inte sett, att tron ofta kan göra sinnet sjukt och mörkt, ja, så mörkt, att hela jorden blir som ett sorgens hem? Den ljusa qvinnan drog suck på suck utan uppehåll, så att de många halsdukarna slutligen började röra på sig och Lars fästade på henre skarpa blickar; men hon sade ej ett ord. — Ödegård fortsatte: Att beständigt hålla på med ett och samma, antingen det är arbete, bön eller lek, gör menniskan dum och tungsint. Du kan gräfva i jorden till dess du blir som ett djur, bedja till dess du blir en tanklös lexläsare och leka till dess du slutar som en viljelös lekdocka. Men sysselsätt dig med det ena efter det andra! Genom omvexlingen stärkas tankar och sinnen och derigenom blir ditt arbete gladt och din tro ljus. — Vi få således börja på att hålla oss glada nu! utropade den unge mannen och skrattade hånande. . — Ja, derigenom skulle du för din del