Dagens Nyheter – 28 januari 1869, sida 2

oron; men han administrerade ett af Skånes största gods och hade derigenom kommit i en obehaglig ställning till rörelsen. Han ville af denna orsak ej inlåta sig i någon kritik öfver motionen eller dess syften, utan endast, då han måhända bättre än någon af kammarens ledamöter kände de skånskä förhållandena, lemna en historik öfver uppkomsten och gången af oroligheterna. I Skåne finns en man, en f.d. korpral, som heter Tullberg; han bar försökt sig i många industriella töretag och flera gånger stått i ett obehagligt förhållande till rättvisan. På sednaste tiden har han slagit sig på att väcka oro lad frälsebönder. Det medel, ban härtill begagnar, är heit enkelt; det är en slags jordebok, som allmänneligen kallas Tullbergska jordebokeno; om det är en afskrift eller någonting, som T. uppsatt på fri hand, vat ingen. I denna bok får frälsebonden läsa, sedan han för detta nöje likväl först erlagt 50 rdr, stundom mer, aldrig, eller åtminstone sällan, mindre. Tallbergs verksamhet i denna våg har tagit sådant omfång, att han, följande de stora reformatorernas exempel, antagit lärjungar; han har, bland andra, en qgvinna, Mätta Mårtensdotter, född vid Krageholm, hvilken kammarens ledamöter kanske hört omtalas såsom författarinna af en adress till Sveriges kooung och folk, hvilken blifvit till trycket befordrad. Denna Mätta är en märkvärdig personlighet. Först och främst är hon ett lefvande bevis på, att folkundervisningen å frälsegodsen ej måtte vara så försummad, som man påstått, ty hon icke blott skrifver adresser, hon predikar ätven och uppträder som folktalare. Hon förenar nemligen i sig en viss treenighet, hon är till en tredjedel religiös, till en tredjedel politikus och till en tredjedel statsekonom. Denna qvinna är Tullbergs förnämsta apostel. Hon far omkring och predikar och kallar trälsebönderna till mästaren Tullberg, som sitter vid sin uppslagna jordebok, i hvilken de mot betalning få läsa. Derefter börjas krånglet med uppsättande af en ansökniog om skatteköp. Sedan förbjudas de att fullgöra några genom kontrakt åtagnoa skyldigheter till herrgården, ty detta, säger, Tullberg, är hufvudvilkoret för att de skola vinna rättvisa... Följden häraf blir, att de trotsigaste stämmas af jordegaren, som naturligtvis vill ha ut sin rätt enligt kontraktet; och nu börja dessa ändlösa rättegångar, som vårt lagskipningsväsende beklagligen lemnar tillfälle till; de dra ut på tiden allt hvad de kunna, och derigenom går egaren oftast förlustig möjligheten af-all ersättning, ty de afyttra sin egendom till andra. Tal. hade i söndags erhållit telegram om, att 6 tredskande bönder samma dag utlyst auktion till. följande dagen å all sin lösegendom, för att på detta sätt undanbålla jordegaren: den rätt, som ett i dagarna fallet hofrättens utslåg mot demvtillförsäkrade honom. Tal. hate innevarande stund 120 rättegångar med frälsebönder och i alla är han kärande part; han är ej i ett enda mål stämd rörande eganderättsförhållanden. Hvad var orsaken till det sorgliga förbållandet att 200 å 250 familjefäder, tillhörarde landets aktningsvärda bondestånd, vägrat erkänna sina egna namwnteckningar och. belgden af ingångna uftal? Bristande upplysning kande det ej vara. Derstorop råder; äro frälsebönderna i många fall bestäm avde vid besluten om kommpnens. angelägenheter, deras folkskolor ha ej gifvit inspektörerna anledning till några anmärkningar och, om så given skälla varit förhållandet, kunde jordegaren; af ofvannämnde skal, ej läggas detta till Tast. . Nej, de. bade fått en bundsförvandf, genom. hvilken de trodde sig starka: skandalpressen! Ett fritt folk kan ej undvara en fri press, tal. var den förste att erkänna dotta; men på samma gång han insåg och erkände det, kunde han dock ej blanda för det godas missbruk, hvarigenom det blefve ett ondt. i En kolportör eller korrespondent, han visste ej hvilketdera, hade en gång råkat bliafstarka drycker öfverlastad och derunder visat bandlingar, som intygade att han fått i uppdrag af några frälsebönder att sända 300 rdr till en skandaltidning) i Stockkolm, som sedan skulle ta deras sak om band. En af Skånes egna tidningår hade oförtäckt uppmanat bönderna att 1rotsa på sin förmenta rätt, till hvilken de med tiden nog skulle förhjelpas. Tal. kunde ej tänka sig något större hån mot all anständighet och alla: rättsbegrepp, än att sådana tidningsredaktörer, som alltid föra på. tungan talet ora de förmögnares missaktning för menniskovärdet, för 3 å 4 huodra rdr köpa sig en medmenniska för att ikläda sig följderna af deras egna angrepp mot andras beder och goda namn — att den ofta otillrekneliga ansvaringen. skail, stundom