Dagens Nyheter – 28 januari 1869, sida 2

sinnet. — Signe... Signe! Är du inne, så var barmhertig och svara mig!... Signe! Men derinne förblef stilla och tyst; hon började skälfra af köld och sinnesrörelse. I detsamma öppnades köksdörren, hvarigenorma strömmade ett starkt, klart eldsken, och lätta och snabba fotsteg hördes på gården. Detta väckte hos henne en id6; hon ville sjelf ut på gården, hon ville stiga upp på den breda vattenlisten, som skyddade stentoten, hvarpå byggnaden låg, hon ville gå längs efter listen rundt omkring flygeln, för att komma på den andra sidan, der muren var mycket hög — hon ville blicka in genom fönstret till Signe. Det var en stjernklar afton, fjellen liksom byggnaderna framstodo med skarpa konturer, men annat än dessa konturer kunde man icke se af dem. Snön glindrade, och de mörka gångstigarne, som slingrade åt alla håll, förökade dess hvita färg och gjorde ljuset skarpare. Ifrån landsvägen hördes bjellerklang. Denna liksom glansen från snö och stjernor jemte qvällens friska luft stärkte hennes mod; hon hoppade upp på listen! Hon ville hålla sig fast vid listerna på byggnadens trädbeklädnad, men hon kunde ej hålla jemnvigten, utan föll ned igen. Hon: rullade derefter fram en tom tunna till stenfoten, klef upp på den, och derifrån på listen. Nu flyttade hon hand och fot sam