Fångvården i Preussen. Eu korrespondent från Berlin till Göteborgs Handelstidning redogör i en längre, intressant uppsats för straffrättsvården i Preussen förr och nu. Ur hans sakrika skildring låna vi följande utdrag, i hvilket han redogör för do grunder, hvilka nu tillämpas vid vården och bebandlingen af straffångar: För hela vårt straffväserde ligger den afsigt till grund att förbättra brottslingen och göra horom dugligare för vistandet inom det menskliga samhället, i det man utgår från den erfarenhet, att de flesta af de brott, hvilka ej begås af passion, ha okunnigheten, motviljan mot arbete och den bristfälliga uppfostran till orsak. Att utrota dessa orsaker hos förbrytaren, d. v. s. att bevara denne från återfall, är straffanstalternas uppgift. Framför allt är man fördenskull betänkt uppå att vänja fångarno vid arbete, och jast vid sådana arbeten, med hvilka de, efter sitt frigifvarde ur straffanstalten, kunna förvärfrva sitt uppehälle. Nästan samtliga arbetskrafter inom anstalterna äro uthyrda till bandtverksmästare, arbets-entreprenörer, fabrikanter m. m., och den inrättning är dervid vidtagen, att en del af arbetslönen kommer fången till godo, som förvärfyar desto mera