Dagens Nyheter – 11 januari 1869, sida 2

någon tid i Skåne och anländer till Stockholm slutet af månaden. Hristina Nilsson fick nyårsdagen mottaga en präktig silfverpjes — en present af medlemmarse i Filharmoriska sällskapet i London. Derå var arbragt följande inskription: Såsom en anspråkslös hyllningsgärd för hennes utmärkta talarg och såsom ett minne af hennes uppträdande å den stora konserten 1868. Det ser äfven ut som bade herr Mapleson, direktör för Hennes majestäts teater, kommit öfver till Paris enkom för att anhålla hos fröken Nilsson, att bon ville uppträda såsom Ophelia inför den engelska publiken. Vår svenska näktergal, som antagit förslaget, håller nu på att instudera sin rol på italien:ka språket. Spanske ministerresidenten 1 Stockholm herr Jo: Coartoys de Arduaga har, epvligt oss i går afton tillhandakommet telegram från Madrid, bitvit af sin regering återkallad; och har till hanz efterträdare härstädes herr Marcon uträmnts. Exereisskolan på Carlberg. För. närvarande sökes vid Carlberg logementer för 50 officerare, 90 underofficerare och 800 man, som nästa år, enligt krigsministerns kommando förslag, skola utgöra en exercisskola derstädes. Skridekobanan. Direktör Aspman, bekant för anläggandet af aqvariet m. m. i Humlegården i somras, har ofvanom den dertill beaapgrade platsen, på det ställe der den engelska ångplogen manövrerade, anlagt en större skridskobara, hvilken mot billig afgift flitigt besökes af dit yngre slägtet. Banan är inhägnad med granar och vpplyses om aftnarne. Ovanlig enöstorm. Från Upsala skrif ves: Den strö, som föll bärstädes den 28 decemker kl. 2 e. m., bestod ef små nålar eller stafvar !3s linie långa, alla försedda i båda ändarne med små stjernkristailer. En analog snöform har blifvit beskrifven och afritad af den berömde vetenskapsmannen och hvalfiskfångaren Scoresby, hvilken betraktar detta fenomen såsom ovanligt och-cäger sig endast 2:ne gånger hafva sett snökornen antaga en sådan form. I danska Folkethinget anmäldes i lördags, att konseljpresideuten vid Thingets nästa sammanträde kommer att framlägga ettlagförslag angående inredning och möblering af kronprinsens slott äfvensom ett lagförslag om rålpennirgar och lifgeding för prinsessan Lovisa. Lurendrejeristatistil. Under loppet af år 1868 hafva icke mindre än 150 beslag blifvit verkställda af kustbevakningen inom Helsiogborgs södra kustchefsfördelning, hvarvid anhållits 656 kärl sprit, för det mesta helankaren, 38 packor manufakturvaror, 8 kärl arsenik, 20 paketer och-3 lådor tobak samt 8 båtar och 11 hästar med åkdon, siffror hvilka visa både den nattliga rörelsens storartade bedrifvande och Helsingborgs bevakniongspersonals outtröttliga nit att bevaka kusten. General Stålbrand. Nyligen omnämnde vi att vår tappre landsman öfverste Mattsson ankommit till fäderneslandet. Bland andra svenskar, som med stor utmärkelse deltogo i den väldiga kampen, var äfven — general Stålbrand. Afven han har, liksom öfverste Mattsson tjenstgjort på Vendes artilleri-regemente. Han ansågs här hemma vara en utmärkt duglig militär; men han var en styf och stolt karl, kanske något mera än förhållandena här i landet medgitva; alltnog, han trifdes icke här hemma och begaf sig, liksom så mången annan energisk och duglig man, till den fria republiken på hinsidan hafvet. Hvilka öden han här genomgick, känna vi icke. Men när kriget utbröt var hans plats i de kämpandes led. Och huru han der bedrat det .lavd som fostrat honom och det regemente han tillhört, är allmänt bekant. — Öfverste Mattsson har benäget delgifvit oss åtskilliga rätt intressanta episoder från Amerikanska kriget; vi meddela bär nedan en af dem. Då vid den blodiga belägringen af Wicksburg öfverste Mattssons regemente blef förlagdt nära den armåkår, noder general Logans befäl, vid hvilken general Stålbrand tjenade, beslöt öfverste Mattsson att i sällskap med några officerare rida bort till Logans armekår, för att göra bekantskap med den man, som förut i hemlandet tjenat på samma regemente, och hvars namn redan nämndes med vördnad irom hela arm6en. Vid inträdet i Logans tält, voro flera officerare der samlade. Öfverste Mattson nämnde sitt namn och framställde en önskan att träffa sin landsman Stålbrand. — Ah, den stackars Stålbrand — utbrast generalen — han var en tapper man, han hade haft en lysande framtid — men nu — stackars, stackars Stålbrand! Öfverste Mattsson, öfverraskad af dessa under tecken till äjup bedröfvelse uttalade ord, frågade om general Stälbrand träffats af någon Alta Sn Te IR nn RR RR RR ARR 2