Tyst bördan bär han Af kalla mullen. Men vår skall komma Och locka blomma I dagen opp, Ur rika hjertat Af sorg ej smärtadt, Ej tändt af hopp! Och vi, som tiden Än velat spara För mödan, striden Och segrens fara; Vi som från griften Till nya skiften I lifvet gå. Som han vi stånde, Som hah vi månde Vårt urlof få! Ty efter mödan Som målet hinner, Dom öfver dödan I stjernskrift brinner På nordens himmel, Trots stundens hvimmel, Och lyder så: Ett bittre hjerta I lust och smärta i Skall aldrig slå! 4 Och nu må ljuda Den sista sången, Farväl vi bjuda För sista gången! Farväl! sof stilla Från lifvets villa I jordens famn! Ditt land skall gömma, Och aldrig glömma Ditt ädla namn! Sångkören uppstämde härefter sången Stilla skuggor breda sig i qvällen. När de sista tonerna förklingat, framträdde många af de närvarande, bland hvilka befunno sig ett stort antal damer, till grafven och öfverhöljde kistan med kransar och blommor. Och qvällens skuggor sänkte sig, efter en dag af oförgätliga minnen, öfver kyrkogården och öfver den grafsom fylldes. Från musikkåren ljödo åter sorgmarschens toner, och tysta, såsom under hela akten, vandrade de talrika skarorna från de dödas till de lefvandes stad, alla gripna af det högtidliga i dagens sorgefest och medvetet eller omedvetet på August Blanche helt visst tillämpande skaldens vackra ord: Att dö som han, sen så man fått Sitt lif med ära hölja, Det är att trotsa glömskans sjö, Att stiga som en grönklädd ö Ur djupet af dess bölja: Det är att dö och dock ej dö. Carl XII:s-festi Dusseldorf. (Ur ett enskildt bref till Dag. Nyh.) Etthundrafemtionde årsdagen af Carl den tolftes död firades härstädes af skandinaverna å deras klubb, kallad Skåpet, på ett enkelt, men värdigt sätt. Transparent med Carl den tolftes namnchiffer, infattad med svarta i draperier hängande tyger,lefvande växter, tal, poemer och fosterländska sånger illustrerade denna för alla deri deltagande angenäma fest. Alla härvarande skandinaver, omkring 100 till antalet (med qvinnor och barn) ämna fira en gemensam julafton. Folkhögskolefonden. Den intressanta föreläsningsserie, som under ett par månader pågått i Vetenskapsakademien under stigande deltagande från den bildade allmänhetens sida, afslutas i dag af akademiedocetiten L. Dletriclsvm med framställning af ett ämne, som hör till de mest lysande i vår odlings histora. Den utmärkte föreläsaren skall nemligen tala om Sergel och hans betydelse för den moderna konsten. Norskt och danskt mynt. Riksbanken och dess lånekontor inlösa numera norska och danska hela specier, danska dubbla riksdalrar samt holsteinska specier efter ett pris af 3 rdr 96 öre, halfva norska specier och danska riksdalrar efter 1 rdr 98 öre, samt halfva danska riksdalrar efter 99 öre, allt per stycke. Soergefester öfver August HBlanehe. Vi nämnde i lördags, att Mindre teatern förbereder en Sorgefest i anledning af Aug. Blanches bortgång, dervid, bland annat, Läkaren skall komma att gifvas. Sedan dess ha vi hört berättas att direktionen för de kungl. teatrarna beslutat låta uppföra Engelbrekt och hans dalkarlar samt Döden fadder, den förra på stora, den sednare på dramatiska teatern. Vid första representationen af dessa pjeser kommer dessutom att deklameras poemer, hänsyftande på Aug. Blanches bortgång. Lejonet vaknar, Stora teaterns festpjes, , hålles fortfarande uppe på repertoiren, ehurti, publikens antal för hvarje gång glesoar hatzänlhblisacta nmrad Tahaa ha Öl landa