Dagens Nyheter – 7 december 1868, sida 2

ten på ett ställe, som var temligen långt aflägset från slottet. Dylika gångar funnos under nästan alla i medeltiden uppförda större hus... De voro redan vid tiden för vår berättelse ,.i allmänhet raserade; men den nu ifrågavarande hade ziguenarne satt i brukbart skick och dervid vetat att dölja utgången ganska skickligt. z Man brydde sig ej om att vidare fortsätta undersökningarne, dels emedan man ansåg dem tjena till intet, då ju fienden redan var försvunnen, dels och isynnerhet för det att man började bli orolig för Bois-Dor6s skull och ville söka honom i nejden. , Allas oro tillväxte, då den lilla zignuenerskan kom och berättade hvad som tilldragit sig på Briantes. Hå Aunnu förspilldes någon tid: man var oviss och derföre overksam, Herr Robin trodde, att. man lagt försåt för markisen, och han yrkade på det bestämdaste att man skulle söka denne, under det att herr dAra, finnande barnets uppgifter temligen sannplika, beslöt begifva sig till Bois-Dorz slott med sitt folk. En timma sednDåre fann äfven herr Robin rädligt att göra sammalunda. När alla aflägsnat sig, hade Jean Faraudet, som erbållit order att fortsätta visitationen af ruinen Brilbault, uppskjutit detta bestyr: till följande dagen, emedan han var trött (om man skall tro hvad han sjelf uppgaf) eller också, hvilket är antagligare, emedan han var rädd. — Vid middagstiden, när solen sken som klarast, yttrade arrendatorn, gick jag åter till slottet och började genomleta alla dess vinklar och vrår. Jag kom att titta in i en skrubb, på hvilken jag ännu ej gifvit akt, och der fann jag en man, hvilkens händer och fötter voro hopbundna; ett tjockt rep af sammanvriden halm var knutet för hans mun. Också