Dagens Nyheter – 5 december 1868, sida 3

; till mitt hemviet vid Fredsgatan, blof på de: öppna platsen mellan Operahuset och Mindr teatern öfverfallen af två hästgardister, a hvilka den ene tilldelade den ensamme och fred: lige vandraren ett sabelhugg, som klöf den pa: raply han vid tillfället höll uppspänd öfver sitt hufvud, jemte hans hatt, och tillfogade honom en kontusion i hufvudet. Om händelsen fogat, att slagets häftighet icke mildrats af paraplyn, så hade den norska armåen möjligen räknat en duglig officer mindre — men den svenska krigareäran, den svenska gästfriheten? ok kd Någon skall måhända anmärka, att jag med tystnad förbigår de oordningar, skrän och förgripelser å person och egendom, hvilka föranledt militärens ingripande. Det är sannt. Men om jag tiger, så är det derför, att lagen nog kommer att till dessa vilseförda tala ett hårdare språk än jag skulle hafva hjerta till. Och sedan — hvem är straffvärdare, der som sätter sig upp motlagen rätt och slätt, eller den som i lagens namn, utrustad med samhällets hela makt, förgriper sig mot den allmänna säkerheten? Låtom oss då en gång komma på det klara dermed, att samhällets nödvärnsrätt diminstor icke får uvsträckas utöfver den enskildes, oc alltså ej en tum längre, än som för farans afvärjande under förhanden varande förhållanden är nödvändigt. sk x Kort efter högtidsfesten vid den folkkäre korupgens staty flög ett sorgens budskap genom hufvudstaden. Det kan gifvas innehållsrikare, mera ingripande bud, än det som ligger i de få orden Blanche är död; men svårligen hade något annat blifvit mött med så oskrymtadt deltagande. Blanche var folkkär i ordets hela omfattning. Han älskade folket, den stora arbetande klassen, och han egde en klar blick för hvad den kunde och skulle blifva. Läs hans skrifter: med hvilken finkänslighet han förmår aflocka det gröfsta stoff dessa för vanliga ögon nästan omärkliga drag af ömhet, trofasthet, tålamod och själsadel, hvilka äro så mycket mera gri: pande, som de äro anspråkslösa och omedvetna! Hvilken kraftig humor ligger ej utbredd öfver dessa störa grofiemmade gestalter, dem han med sådan förkärlek tecknat, och huru lätt och säkert talar han icke deras naiva, men uttrycksfualla språk! Molidre har icke skapat en mera komisk typ, än Blanches hedervärda småborgare, vare sig att han i förskinnets och saffianskaschettens imponerande storhet rör sig i sin verkstad, eller på Opris i allsköns fred öfverlemnpar sig åt njutningen af en oskyldig aftostoddy med tillbehör af smörgås, rispen och en smula politik. Det saknas ej skuggor på dessa taflor: tvärtom; men mot samhällets olycksbarn mildras skaldens dom: ett försonande löje är hans motviljas högsta kraftyttring. Med sådane förkänslor undgår han också ej helt och hållet tendensens blindskär: en viss ensidighet i fråga om de lyckligare lottade ramhällsklasserna vidlåder hans framställning: då han skonslöst anfaller bördshögmodet, den andliga inskränktheten, penningdrygheten, det militära öfversitteriet, fåtängan i alla dess former, förgäter han stundom att göra rättvisa åt det menskliga hjerta, som klappar äfven under en guldsmidd frack eller ett kraschaneradt bröst. tande; man får ursäkta, vm han för detta ändamål något för omildt ryckte fördomarne ned från deras traditionela rfotställning. Visst är, att folket förstod hans sträfvan, och att, för hvad han gaf af förtroeade och kärlek, det ärligt gäldade honom i samma mynt. kd xx bä Som folktalare har Blanche spelat en glänsande roll. Hvad inflytande hans föredrag egt till höjande af allmänandan inom hufvudstaden och hela landet, må andra bedöma. Men den som hört honom en gång, glömmer ej snart bort denna passionerade styrka, som ryckte massan med sig, denna spelaade fantasi, som roade och förtjuste, denna klarhet, som öfvertygade. Hans röst tjenade horom dervid som ett lydigt redskap. Den egde kraft, uttryck, framförallt accent; och en lindrig stamning verkade som en väl anbragt dissonans — den förhöjde effekten. Xx xx Det ligger ett egendomligt humoristiskt skimmer öfver denna ungdomsfest, der midt under Blanche ville höja folket i dess eget medve