Dagens Nyheter – 1 december 1868, sida 2

Stå der på vakt vid speglande vatten, Blicka mot soln, som kommer hiiråt, Svep dig i frost, då vintriga natten Sållar med gnistrande stjernor sin stråt: Och när vårt ödes mått sig fyller Res dig i sporrar än och kyller, Samla ditt folk och mönstra det hir, Peka dit faran i antåg är: Och lär oss att brottas med vidriga öden, Med handen på värjan in i döden! Sedan sista tonen af Tullbergs herrliga nelodi: Hjeltar som bedjen, till hvilken: :egstsången var skrifven, förklingat, nedsteg Kovungen från läktaren, åtföljd af tillstädesvarande militärer, och defileringen började, i hvilken äfven Stockholms frivilliga skarpskyttekår deltog. Efter defileringens slut ledsagade festkomitens ledamöter de kungliga personerna till vagnarna, och dermed var den officiela delen utaf aftäckningshögtidligheterna slutad. Emellertid var publiken i oafbruten rörelse. Man visste att den mest lysande delen af högtidligheten ännu återstod. Ynglingar från Gymnasium, Nya elementarskolan och Lyceum samlades på eftermiddagen å nya elementarskolans gård, hvarifrån de klockan omkring half fem begåfvo sig i fackeltåg till hjeltekonungans stod, der några fosterländska sånger afsjöngos. Folket hopade sig alltmera. Klockan mellan 5 och 6 voro Drottninggatans båda trottoarer från Kungsbacken ända till Fredsgatan öfverfyllda af menniskor. Nästan hvartenda fönster utefter hela denna sträcka såg man upptaget af åskådare. Å Gustaf Adolfs torg och på Strandgatan var menniskomassan nästan kompakt. Man väntade studenterna — de tusen unga männen från Upsala — hvilka också vid sex-tiden långsamt kommo, belysta af facklor, och banade sig väg, säkerligen icke utan stor svårighet, till stoden, framför hvilken deras sångkör afsjöng följande välbekanta stycken: Marsch bussar, gån på, Viken tidens flyktiga minnen, Vårt land, Stridsbön af Lindblad, Se, dimman hvälfver sig, och Kung Carl, den unge hjelte. Sedan härefter ett lefve höjts för den store hjeltens minne, sjöngs Björneborgarnes marsch och sist folksången. Bullret i folkmassan var, tyvärr, så stort att till och med de lyckliga, som fått plats på ett enda stenkasts afstånd från sångarne endast med möda kunde urskilja hvilka stycken som sjöngos. Studenterna hade 250 facklor, och skolungdomen 200. Under aftonens lopp belystes stoden af en elektrisk sol, som kastade sitt skimmer öfver hela nedre delen af Kungsträdgården. Marschaller voro äfven anbringade rundtomkring festplatsen. Gårdagens festligheter i öfrigt utgjordes af militärsällskapets sammankomst, hvarvid hertigen af Östergötland uppläste ett af honom författadt äreminne öfver Carl XT, af galaspektaklet på stora teatern, der Hedbergs nya pjes Lejonet vaknar gafs för utsåldt hus, af spektakler på Mindre och Södra teatrarna, å hvilka äfven pjeser, hänsyftande på dagens botydelso, gåfvos, samt en enkel tillställning af Stockholms arbetareförening i dess lokal m. m. Telegram till Dag. Nyh. NORRKÖPING, måndag kl. 10 e. m. Carlsfesten har här blifvit firad genom processioner af skolungdomen och arbetareföreningen. På aftonen anställdes faekeltåg till Carl Johans-stoden, der sång utfördes. Den oräkneliga folkmassan förhöll sig stilla, och ingen enda oordning förekom kort linea. Oroligheterna, hvilka vi i gårdagsnumret vidrörde med så lätt hand som möjligt, icke af undseende för anstiftare eller deltagare, utan för att icke genom en detaljerad skildring af de beklagliga excesser, som begåtts, störa den högtidliga stämning, som var en gifven följd af gårdagens minnesfest, och för att icke möjligen genom en sådan skildring hos hufvudstadens befolkning framkalla en — det må medgifvas — rättmätig harm, som kanske kunde hafva ledt till ett upprepande i större skala af dessa oordningar både från be