Dagens Nyheter – 1 december 1868, sida 2

DE RASKA HERRARNE AF BOIS-DORE, Historisk roman af GEORGE SAND. (Ufversättning af PEHR EDVIN STENFBLT.) Forts. fr. n:r 1191 (B. —Skär af tåget! sade gumman Pignoux. Men den gamles hand darrade till den grad, att han ej vågade begagna knifven,. Han var rädd för att han skulle såra gossen. — Låt mig sjelf försöka! sade Mario. Och med mycken händighet och lugn upptog han knuten. Markisen lyftade honom från golfvet, och bärande honom på sina armar, följde han efter värdinnan och tjensteqvinnan, hvilka flydde genom bakporten. Då han kom ut i förstugan, höll han på att falla omkull. Han stötte nemligen mot en kropp låg utsträckt på golfvet. Detvar Jacques ik. Den stackars drängen var verkligen död; men bredvid honom lågo tvänne af banditerna, den ene genomborrad med ett stekspett, den andre med späck-knifven. Jacques hade gjort passagen fri. Hans fula, men energiska, ansigte var ohyggligt att skåda; ett hatfullt triumferande leende hade öfverfarit detsamma i dödsstanden och stannat qvar ännu efter döden. Markisen såg genast att ingenting vidare var att göra åt honom. Han tryckte derför Mario hårdare intill sitt bröst och började springa af alla krafter. — Ställ ned mig på marken, sade gossen till honom, så kunna vi springa fortare. Jag ber dig, ställ ned mig på marken! . Men markisen tyckte sig höra att någon bakom