Dagens Nyheter – 30 november 1868, sida 1

. Markisen satte sig under tystnad. — Jag bör säga er, återtog damen, att jag, då ni helt oartigt förvisat mig från ert gods, kom i tjenst Hos fru de Gartempe, som for till Messin i Lothringen, der hon har betydliga gods — Ja, jag vet det, sade markisen; ni var hos ett mycket förnämt fruntimmer, och deremot kan ingenting anmärkas. Men hur kom det sig att... — Att jag lemnade henne så hastigt? Jo, ser ni, då jag tjenade i ert hus, var jag mycket gudfruktig, emedan jag har den svagheten att gerna vilja göra raka motsatsen till hvad de som ega att befalla öfver mig önska; af samma orsak beslöt jag, då jag fann min nya matmor alldeles för mycket rättrogen och sträng i sina grundsatser, för någon tid sedan öfvergå till det reformerta partiet, hvaraf följden blef att hon förjagade mig på ett — jag måste tillstå det — ännu ogentilare sätt än ni, Emellertid . ankom till Messin ett sällskap äfventyrare från alla länder, som tjenade denne tappre kapten, hvilken man derborta kallade Mansfelds oäkta son. De hade blifvit slagna på andra sidan om Rhen af kejsarens katolska trupper och ville nu göra sin lycka i Elsass och Lothringen. Man var mycket rädd för dessa menniskor, och jag icke mindre än andra; men tack vare slumpen träffade jag den man ni här ser framför or, och hvilken lyckats komma i besittning af en temligen stor summa, hvadan han beslutat afskeda sina soldater och begifva sig till Bourges, för att der slå ned sina bopåltar och tillbringa sin ålderdom 1 frid och ro. Han kom så väl ihåg Berry, att vi, då vi talade derom, snart blefvo närmare bekanta; och han erbjöd mig sitt hjerta och sin hand,