Dagens Nyheter – 30 november 1868, sida 1

vill lyda mitt råd, så lemna vi honom här — han kan sedan sofva huru mycket han vill — samt skynda oss till det ifrågavarande slottet och plundra. När vi på återvägen passera värdshuset, taga vi med oss vår kapten, som sannerligen i sitt nuvarande tillstånd icke kan -annat än ställa till oreda, ifall han skall deltaga i expeditionen. Proserpina hade nyss fått en id af det djerfvaste och mest besynnerliga slag; men hon aktade sig väl för att gifva löjtnanten del deraf. Hon låtsades vara af samma mening som han och sade: — Låt truppen äta; jag skall söka väcka upp den sofvande, och om han vaknar, skall jag låta honom dricka mera, så att jag kan våra viss om att han insomnar riktigt tungt. Saccage begaf sig ned i köket, der han befallde att man skulle lemna honom allt salt fläsk och kött, som fanns i huset. Detta förråd lät han föra till stallet, hvarest kaptenens och hans egna män inlogerat sig. Matvaror och vin utdelades i hans närvaro och till följd deraf mycket sparsamt. Proserpinas män sutto till bords i köket. och åto under muntert samspråk af de läckra qvarlefvorna efter officerarnes måltid. Under tiden lät Proserpina kalla upp mästerkocken, som fann henne sitta och värma sig framför eldbrasan i en något ogenerad ställning. De voro så godt som ensamma; ty kaptenen snarkade. — Sätt er der, markis, sade hon med en förbindlig min, och låtom oss tala. Det är nödvändigt att ni får lära känna både er egen belägenhet och min. Jag skall afgifva en kort berättelse; ty tiden hastar,