Dagens Nyheter – 30 november 1868, sida 1

EE RR————E—————— T—— sas Irländska KMyrkofrågan. Den fråga, som i England för närvarande står främst på dagordningen, är den om statskyrkan i Irland. I anledning af den starka majoriteten mot regeringen i denna fråga i sednaste parlamentet blef detta upplöst, och regeringen vädjade till nationen genom att påbjuda anställandet af nya val. Regeringen ville nemligen fasthålla vid den mot irländarne under lång tid utöfvade grymheten att påtvinga dem en protestantisk statskyrklig religion med hvilken de, som äro katoliker, ej önska ha någonting att skaffa. Oppositionen fordrade deremot upphäfvandet af den engelska statskyrkan i Irland. Genom de nu verkställda nya valen har, som bekant, engelska folket uttalat sig på det bestämdaste mot regeringens åsigt. Då lösningen af deuona fråga kommer att utgöra ett ytterst vigtigt bidrag till historien om vår tids tolerans i fråga om menniskans naturligaste rättighet, den att fritt och otvunget få bekänna och utöfva sin religion och ställa sig i det förhållande till sin Gud, som hennes öfvertygelse och samvete bjuda, och denna lösning dessutom skall utöfva stort inflytande på andra länder, der religionstvånget i mer eller mindre grad ännu öppet florerar, — är det af intresse att läsa nedanstående artikel ur Times, deri på ett klart sätt redogöres för den irländska kyrkofrågans karakter och deri den stora tidningen i ett öppet språk säger sina landsmän mycket allvarsamma sanningar. Times yttrar: Vi må nu tänka hvad som helst om irländska folket, om dess religion och om den byggnad vi upprest åt densamma, så kan dock samma folk blott hysa ex tänke derom, nemligen den att England bortröfvat dess kyrkas inkomster och gifvit dem åt sin egen för att dermed styra och låta, som hon behagar, I denna stund finnes det närmare fem millioner romersk-katolska irländare, hvilka till större delen tillhöra den gamla celtiska stammen, och det är sannolikt ej en enda ibland dem, som ej anser sig plundrad, förtryckt och förorättad af den engelska statskyrkan, Egde irländarne blott en tiondedel: af skottarnes intelligens så skulle de längesedan ha återvunnit hvarenda pence af sin kyrkoinkomst; men till olycka både för dem sjelfva och för vårt lands anseende hafva de sökt uppnå sitt mål genom de mest förvända tgärder och stridigheter, genom de most våldsamma medel, och derigenom ständigt afvisats eller rent af förolämpats af vederbörande, allt för sin egen häftighets och tanklöshets skull. Detta länder dock ej oss eller vårt handlingssätt till något försvar; och irländarne, fastän hittills gynnade af lyckan, vinna dock det ändamålet att hålla striden öppen, att göra Irland både högst osäkert och otrefligt, och att inför hela verlden tillvita England dess grymma sätt att gå tillväga. Ingen kan bestrida dem rättigheten dertill. Emellertid framkallar England derigenom, dels hemma, del: i jordens skiljda länder, mot sig hundradetusentals röster, hvilka å ena sidan säga om os3 en mängd sanningar, å den andra utsprida en större mängd dikter. Inga institutioner, inga lagar, inga penningar, inga protestantismens förkunnare eller förkämpar i hela verlden skulle kunna mita sig med fiender, hvilkas namn är hundrade legioner, hvilka med lif och själ kämpa för sin sak och bära sina fullmakter på tungspetsarne. Engelsmännen kunna ej påstå, att icke de skulle ha gjort jäst på samma sätt. Kanske dock ej alldeles på samma sätt, ty de hade för längesedan gjort ett slut på ofoget genom att kasta sina förtryckare och förföljare i hafvet. Tre hundra år ha ej ännu förflutit, sedan Europas katolska makter slöto ett förbund, som none