Dagens Nyheter – 20 november 1868, sida 2

uppleta läckan, som ej var så lätt att påfnna i anseende dertill, att sidorna innantill äro tjockt beklädda. Med högsta tryck i maskinen, refvad gaffelfock och stagfock rusade nu Sofia för babords halsar med knapp vind mot Amsterdam-ön, men ännu var hennes öde osiikert, isynnerhet som hon måste ligga på sin sårade sida, hvarigenom vattnet inpressades med större kraft in annars. Sedan vi lyckligen kommit ur drifisen, hotade den största faran från maskinrummet, ty om vattnet stigit så mycket, att det trängt i askugnarne, så hade vi förlorat ångkraften och derigenom det bästa medlet till räddning, men genom ihärdigt arbete af maskingastarne och ändamålsenliga dispositioner lyckades det att afhålla denna fara. Liäckan påfanns också slutligen midskepps om styrbord, hvarest stöten mot isstycket hade åstadkommit en ganska lång buckla straxt nedanom vattengången; trossbottnen var upprifven, tvenne spanter bräckta, tvenne bultär uppryckta och flera rubbade ur sitt läge, så att vattnet emellan två plåtar, som gått åtskiljs, pressades in i betydlig mängd. Man stoppade den så godt sig göra lät, men den kunde ej fås alldeles tät. Från kl. 8 f. m. till 5 e. m. arbetades utan afbrott med vattenlangningen; omkring 400 ämbaren gingo hvarje timma öfver bord från trossbottnen, utom det, som östes ur maskinrummet. Kl. emellan 3 och 4 började vi blifva någotsånär säkra om segern, ty sjögången, som vid vissa tillfällen var så hög, att spetsarne af vågorna vriiktes öfver den på förtoppen placerade tunnan, hade nu börjat något minskas, och snart började Spetsbergens snöhöljda toppar träda fram vid horizonten. Med vissheten om räddning började de komiska sidorna i situationen träda skarpare fram. Så t. ex. skulle frukosten, som alldeles blifvit förgäten om morgonen, arrangeras kl. 4 på eftermiddagen, men vid inträdet i salongen möttes blicken af en svår förödelsens styggelse. Vattnet hade der stigit till omkring 2 fot och strömmade med våldsamhet af och an tillfölje af rullningen, förande med sig allehanda saker i det brokigaste virrvarr. Här kryssade en kaffekanna emellan en galosch och en stöfvel, stötande emot en på drift varande instrumentlåda, som i sin tur stannade på grund på kolboxen, hvars svarta innehåll gifvit en viss färg åt det hela. På bordet var likväl en inbjudande syn; der lågo ölbuteljer i sällskap med en flaska af ljusare innehåll, det hela omgifvet af bröd, smör och ost. Glas syntes ej till och voro äfven öfverflödiga, emedan de knappast kunnat användas. Oaktadt all den oreda, som rådde i vår förut så hemtrefliga salong, oaktadt vattnet stod ända upp till knäna, så var dock denna frukost den mest smakliga, som under hela resan blifvit förtärd. En löjeväckande syn af annat slag erbjödo de af matroserna, hvilkas arbete bestod i att fylla pytsarna på trossbottnen. Tillfölje af rullningen slungades vattnet hit och dit, så att de ömsom stodo deri till midjan och ömsom på det torra. Härvid gällde det att passa på med ämbaret då störtvågen kom, men oftast skedde detta så våldsamt, att de på det hala jerngolfvet förlorade fotfästet och lågo plaskande vid hvarandra likt grodor i en pöl. Då man besinnar att vattnet var omkring 0 gr., så måste man medgifva att det fordrades en ovanlig grad af ihärdighet att hålla ut med detta arbete 9 å 10 timmar. De stackars maskingastarne hade äfven, isynnerhet i början, en svår olägenhet att utstå. Vattenlangningen ifrån trossbottnen gick öfver ett glest jerngaller, som utgjorde tak till maskinrummet, och för hvarje ämbar som kom spilldes en god dosis, som i form af regndusch drabbade de sotiga gestalterna dernere. Emedan det ej var deras kamrater, som åstadkommo detta onda, så höllo de tåligt ut dermed ett par timmar; men skickade slutligen en deputation, som i valda ordalag anhöll om förskoning från denna tortyr. Saken afhjelptes lätt med en matta öfver gallret. Omkring klockan 6 filldes ankaret i Smeerenberg bay. Efter att ha yttrat några ord om upponållet på Spetsbergen och reparationen af läckan, fortsätter författaren: Vi seglade nu söderut, men öfverraskades snart af grundt vatten, hvars djup fortfor att minskas, till dess vi om aftonen hade endast 15 å 20 famnar. Detta var en killa till farhågor, synnerligast som vinden friskade i och sednare på aftonen växte till full storm. Under supten i salongen började en häftig rullning låta märka sig på temligen osvikliga tecken. En presenterade sin moiti en kopp varmt thå i rockärmen, en annan föll under bordet med stol och tallrick etc. Dessa missöden mottogos med glam och munterbet, men då vi efter supgen begåfvo oss upp på däck, då hade ingen mera mod att glamma, ty den dånande stormen och brusandet af de vildiga vågorna voro dertill alltför vördnadsbjudande. Då och då glänste den molnhöljda himmelen af en flammande norrskensblink, som med sitt magiska skimmer upplyste det dystra skumhöljda hafvet. Sofia låg bi, som det heter på sjömannaspråket, d. v. s. hölls upp mot vinden jemt så mycket att segeln voro fyllda utan att draga framåt. Hoppande upp och ned för hvarje våg, vräktes hon framåt endast med vågornas tillhjelp. Vinden ver ostlig och vi hade Beeren Island i lä; detta jemte det grunda vattnet gjorde att vi med en viss oro motsågo hvad komma skulle. Att nu anlöpa Beeren Island var ej att tänka på, man var tvärtom belåten med att slippa af med den dystra ön så fort som möjligt. En något pinRON FT TS EN SN TEN PTT ST NEO BET TNT RN ERT ES NET SIESTA