Dagens Nyheter – 20 november 1868, sida 2

— Är du der, Mario? — Det är då du, Pilar? svarade henne gosgen, intagen af glädje, då han igenkände sin lekkamrat, som han trott vara död. Men han tillade sorgset: — År det för att förråda mig du kommit hit ? — Nej, nej, Mario! genmälde hon. Jag söker undkomma Pilen. Rädda mig, Mario, ty jag är alltför olycklig, som nödgats följa den elaka menniskan. — Hur skall jag kunna rädda dig, jag som ej vet hur jag skall rädda mig sjelf!... Gå din väg eller låt mig gå, min stackars Pilar; ty om banditerna leta efter dig, så skola de finna mig också. — Nej, nej. Pilen tror att jag stannat derborta hos den döde. — Hvilken menar du med den döde? — De kalla honom dAlvimar. Han dog förra natten. De ha begraft honom i dag på morgonen. — Du drömmer... eller också... Nå ja, det kan göra detsamma! Hufvudsaken är att du rymt? — Ja; jag visste att de begifvit sig hit, för att beröfva dig ditt slott och din skatt. Jag hoppade ut genom ett fönster och följde bandet på afstånd. Det var min tro att man skulle döda Pilen och dessa skurkar, som aldrig haft något medlidande med mig. — Hvilka skurkar ? — Ziguenarne, som du känner, och dessutom en hel mängd andra, som du icke känner, och hvilka förenat sig med bandet. Du kan ej tro hvad jag fått lida på Brilbault. — Hvad är Brilbault för slag?.. Jo, jag tror mig ha hört talas om en gammal ruin med det namnet, som ligger... — Jag vet ejl hvar den ligger. Jag gick aldrig ut jag. De andra voro borta hela dagar