Dagens Nyheter – 13 november 1868, sida 2

DERASKA HERRARNEAF BOIS-DORE: Historisk roman af GEORGE SAND. tUfversättning af PEHR EDVIN STENFELT.) (Forts, fr. föteg.an:r ) : XL Efter en stunds förlopp inträdde Lucilio, åtföljd af Adamras: ; ) Han var lugn och leende såsom vanligt. Han lelsada helt obesväradt på herr Lenet samt giorde derefter en ödmjuk bugning för markigen, åt hvilken han lemnade. ett papper; fullt af hieroglyfor. 3 1 — Ackl min vän, sade Bois-Dore, jag förstår mig ej på detta. ; — Tala! ropade Lenet åt den stumme! och då denne gjorde tecken att det var honom Omöjligt, återtog han: Skrif då åtminstone! Lucilio satte sig ned och skref: Det är ej .min skyldighet att meddela nå: gon annan än markisen. de -Bois:Dor6 mina iakttagelser: Er känner jag icke. Lemna detta rum; jag vill ej skrifva i er närvaro. — Jo, vid Gad! ropade den främmande utom sig. Jag vill veta allt; ni skall svara mig! — Förlåt honom, min herre, sade markisen; han är, likasom alla lärda, mycket besynnerlig. Omni vill att han skall för er uppens bara hvad han vet, så tala vänligt till honom; — Vill han ha pengar? frågade Lenet. Sådana skall ban få; må han blott tala. Lucilio gjorde en nekande åtbörd. Long tycktes sitta såsom på nålar. — Åhl sadå han efter ett ögonblicks tystrad, jag skall snart förvissa mig om, huruvida ni är en lärd man eller en galning. Så här mia hand; säg mig något... i