Dagens Nyheter – 9 november 1868, sida 2

Efter att sålunda åter vara sjöfärdig, ansågs det varken möjligt, till följe af den framskridna? årsiden, eller rådligt för fartygets säkerhet, att vidaro örsöka komma nord-hän, utan kursen sattes sydfver, för att rund Sydkap och Tusen-öarna komna mot Giles land; men så voro ismassorna under le sista dagarnas stormar satta i rörelse, att på vägen till Sydkap ett 60 nautiska mil bredt dvifs-bälte måste genomträngas under i öfrigt ingaunda förmånligt väder, och sedan Sydkap den 14 vasserats, möttes öster derom äfven is, för hvilken artyget den 15 på aftonen vände, sedan isens kant. blifvit följd till inemot 24:e meridianen, och kurs sattes för Beeren Island. På vägen dit anträffades en bank, sträckande sig ONO 60 nautiska mil från samma ö,, med djup vexlande mellan 15 och 40 famnar. Å denna nödgades fartyget den 16 på aftonen lägga bi för NO:lig storm, och det var ej möjligt förr än den 18 på morgonen att söka länsa undan densamma. Fan BE. M:ts ångfartyg inkom hit i dag på morgonen och ärnar så fort de redan förut hitsända samlingarna blifvit ombordtagna afgå till Göteborg; men som utrymmet ofvan däck af dem äfven till stor del kommer att upptågas, anser jag försigtigheten bjuda, att gå inomskärs der sådant är möjligt, och torde alltså fartygets ankomst, till. Göteborg ej känna motses förr än i sista veckan af nästa månad. Ehuru den nu återvändande expeditionen. sålunda icke kunnat komma så nordligt, som önskningarna och möjligen förhoppningarna för den s. k. Polarfrågans lösning kunnat sträcka sig, vågar jag dock uttala den öfvertygelse, att den nalkats densamma så nära som det blir möjligt å öppet vatten. Genom engelska flottans expeditioner, 1773 under kaptenerna Phipps och Lutheridge, 1818 under tommodore Buckan och John Franklin, 1827 under kapten Parry, samt den ryskas 1765 och 1766 under sehitshagoff, tillika med den berömda engelska vetenskapsmannen och hvalfångare-käptenen Ss0resbys erfarenhet under 17 års navigering i dessa latituder, har det blifvit ådagalagdt; att under den tidigare delen af sommaren (maj-juli) främttängande äfven till 81:a graden endast undantagsvis lyckats, och den lucka, som af dem lemnats, nefnligen om is-förhållandena under den sednare deten (augusti, september och början af oktober), har nu af e. m:ts ångfartyg blifvit fylld genom de trenne försök, som -af detsamma gjorts från den 23—28 aug., den 17—25 sept. och den 1-4 oktober. Såsom ett factum från desamma måste nemligen framstå: att ehuru isen under augusti oeh större delen af september vil dagligen både minskas till qväntitet och försämras till qvalitet, eller hvad man kallar ruttnar, så blir den dock icke navigabel äfven med ångfartyg; — och ehura mot slutet af september ismassorna af de då inträdande höststormarna spridas och lemna rännor emellan sig, så försvårar hafvets tillfrysande mellan isfälten, i förening med den dagligen aftagande dagern, så mycket framträngandet, under det att de utan föregående varning häftigt uppstående stoörmarna göra all navigering, vare sig bland den glesare isen, som af hafvet sättes i uppror, eller den tätare, som derunder skrufvas tillsammans och upppå hvarannan, så äfventyrlig, att något hopp om att, inkommen deri under en sådan, åter komma ut med sitt fartyg, torde vara ganska ringa. Den vidare lösningen torde derföre med mesta utsigt till framgång böra sökas medelst slädfärd under våren, innan de å isen samlade snömassorna förlorat sin skare. Om nordligare land än Sju-öarna ej hade under sista höstresan påträffats, men dessa tillgängliga, hade, såsom redan anförts, det derföre varit expeditionens mening att der öfvervintra, i förhoppning att med den, ehuru ofullständiga, utrustning (t. ex. bristen på hundar), som af den vetenskapliga expeditionen för en sådan opåräknad händelse förskaffats, nästa vår kunna öfverskrida åtminstone 84:e graden, medan under försommaren rikt tillfälle skulle återstått, innan återresan kunnat företagas, att å den då ännu obrutna igen mellan Nordostlandet och Giles land nå det sednare och undersöka dess sträckning; men det upprörda .tillstånd, hvaruti Polarhafvets ismassor sig på senhösten befunno, gjorde månheten om fartygets säkerhet, särdeles efter den erhållna läckansreparerande till en pligt, att ej vidare äfventyra dess sikra hemförande; hvarför återvändandet till Norge blef bestämdt att ske, sedan försök dock gjorts, huruvida ej Giles land kunde nås på någorlunda isfritt vatten. Ett vigtigt rön ligger otvifvelaktigt deri, att gränsen för navigabelt vatten af E. M:ts ångfartyg funnits obetydligt olika med hvad alla tillgängliga uppgifter om dess sträckning förut gifvit vid handen, med den utvidgning deraf, som under tidigare delen af september månad har värit en följd af årstidens längre framskridande, äfvensom attde ställen, som med anspråk på trovärdighet firifias antecknade om att den 81:a parallelen kunnat tillförene öfverskridas, (af Scoresby d. ä. år 1806 till 81 gr. 30 min. och af Parry 1827 till 81 gr.5 min.) varit ungefärligen under samma meridian som den E. M:ts ångfartyg i år nått, 81 gr. 32 min. och 81 gr. 42 min., nemligen omkring 18:e och 19:e meridianen, eller en sträcka af 20 nautiska mil. De djup-lodningar, som verkställts längs iskanten från 20 gr. ostlig till 2 gr. vestlig längd, böra äfvenledes tjena som vigtiga materialier för en fullständig utredning af Polarbassinens beskaffenhet, å samma gång de i afseende å djurlifvet å hafsDottnen lemnat värdefulla resultater. Helsotillståndet ombord har fortfarande varit godt.