Dagens Nyheter – 5 november 1868, sida 3

att man måste skynda att döda honom, för att skandalen icke skulle gå alltför långt. Denna scen misshagade Fleurial, hvilken ingalunda var modig, och som derför hoppade öfver rampen samt sökte sig en fristad mellan sin herres ben, När vidundret Aristandre blifvit aflifvadt genom ett väldigt hugg med Adamas träsabel, omkullstörtades ögonblickligt den lilla fästningen, och man såg en sibylla framträda. Det var mohrinnan, som man lemnat dyrbara orientaliska tyger, med hvilka hon utstyrt sig på ett smakfullt och poetiskt vis. Hon 3åg riktigt bra ut i denna kostym oeh mottogs med ljudliga applåder. Stackars mohrinna! uppfostrad bland slafvar och sedan förföljd, hade hon kännt sig lycklig under ett halmtak och med glädje förtjenat sitt uppehälle genom det tyngsta arbete; vu var det första gången i sitt lif hon såg sig klädd i en dyrbar drägt och helsades med välvilja af rika menniskor! Hon begrep icke straxt hvad detta bifall hade att betyda; hon blef rädd och ville fly bort. Men Adamas begagnade sig af några spanska ord, som han händelsevis kunde, för att lugna henne. Han lät henne förstå, att hon behagade gästerna. Mercedes? ögon gökte den som intresserade henne mest bland åhörarne. Straxt derefter varseblef hon mellan kulisserna teaterdirektören Lucilio, som äfvenledes applåderade henne. En blixt framsköt ur hennes svarta ögon; men likasom hade hon blifvit förskräckt för det hon sålunda förrådt sin lycka, sänkte hon genast sina sammetslena ögonlock. Hennes kinder glödde; hon syntes ännu vackrare än nyss, utan att man visste hvarför; och ånyo gaf man förtjusning tillkänna genom att klappa hänerna.