Dagens Nyheter – 5 november 1868, sida 3

menniskovänliga arbete och sålunda göra det möj ligt för henne att dermed fortfara. Men i den mån våra tillgångar det medgifva är det derjemte vår plan att söka åstadkomma en verklig Asyl för sinnesslöa barn, ordnad efter de principer, som vid nutlandets likartade anstalter befunnits lämpliga, dock med fistadt afseende på vårt lands och vårt folks egendomligheter. Öfverlemnade åt oss sjelfva och utan understöd af våra landsmän och framför allt af våra landsmaninnor, kunna vi dock föga uträtta till ett så stort verks befrämjande. Vi vända oss derföre till hela den svenska allmiänheten med vördsam anhållan om såvil moraliskt som materielt understöd, utlofvande att efter biista insigt och förmåga använda de medel, som åt oss anförtros. Vi vända oss i första rummet till landets samtliga mödrar; — till. Eder alla, som erfarit den oskattbara lyckan att få trycka eget barn till edert bröst, som da efter dag, år efter år sett eder tacksamhetsskul till den Allgode alltmera ökad genom hvarje nytt bevis I erfarit af det växande barnets mognande vett och förstånd; till Eder med ett ord, som bäst kunnen inse hela betydelsen af det barmhertighetsverk, som hir är i fråga. — Men äfven till fadershjertat vända vi oss med full förtröstan att vår uppmaning ej skall blifva ohörd eller missförstådd. Må de lyckliga föriäldrarne, när de sprida ljus och glädje till sina små, ej förglömma, att det finnes andra små, som ej iro lyckliga, som måste sitta i djupaste mörker, emedan ingen har tid eller lust att tänka på dem. Må de betänka Mästarens ord: hvad I hafven gjort en af dessa minsta mina bröder, det hafven I gjort mig. Det är dock ej blott familjens intressen, som beröras af frågan om de sinnesslöa barnens uppfostran; äfven för kommunen och staten är det långt ifrån likgiltigt, huruvida dessa naturens styfbarn skola uppvixa såsom osjiiliga djur, oförmögna att ens taga vård om sig sjelfva, eller om de skola bildas till nyttiga och arbetsamma medlemmar af samhället. Särskildt bedja vi slutligen att få fästa den aktade svenska läkarekårens uppmärksamhet på det verkliga behofvet af en tidsenlig anstalt för idioters uppfostran, och vi tvifla ej att våra bemödanden skola från detta håll erhålla allt det stöd, som endast det sakkunniga omdömet ir i stånd att lemna. För de medel, hvilka till oss öfverlemnas, skall redovisning genom de allmänna tidningarna afgifvas, och för de mera omfattande åtgärder, hvilka i mån af den sålunda bildade fondens tillväxt finnas lämpliga att vidtagas, närmare underrättelser allmänheten meddelas. Men på det företaget må vinna största möjliga framgång, torde vi äfven få uppmana dem, hvilka särskildt derför känna sig intresserade, alt hvar på sin ort söka åstadkomma en samverkan för insamling af bidrag, hvarvid äfven den minsta skirf med tacksamhet emottages. De större eller mindre summor, som så kunna samlas, torde sedan till oss ingå, för att gemensamt med hvad till oss direkte öfverlemnas göras fruktbärande för ofvan angifna ändamål. Stockholm i oktober 1868. . Nils Gustaf Kjellberg. Sophie Leijonhufvud. Med. d:r, e. o. professor, Adr. Stockholm, Drottadr. Upsala. gatan n:o 10. Thekla Knös. Otto v. Feilitzen. Adr. Upsala. Fil. d:r, adr. Stockholm, Regeringsgatan n:o 63. Obs. Listor för anteckning till bidrag finnas utlagda i hrr Bergegrens, Bonniers, Flodins, Fritzes samt Samsons och Wallins bokhandel.