Dagens Nyheter – 5 november 1868, sida 3

Red. har blifvit anmodad kungöra nedanstående vackra uppmaning Till allmänheten. Genom förnyade undersökningar om befolkningen i vårt land är det till fullo visadt, att inom alla delar af landet lefver ett stort antal sinnesslöa personer, som allt ifrån sin spädaste barndom visat tecken till bristfällig andlig utveckling, och som sålunda för hela sitt lif blifvit hvad man kallar mindre vetande, idioter eller fånar. Flertalet af dessa framslipa ett uselt lif såsom fattighjon eller rotehjon inom kommunerna, der de ofta äro föremål för gyckel och rå behandling af tanklösa och hjertlösa menniskor. Ehuru gamla till åren, äro de dock till uppfattning och förmögenheter såsom små barn, och lika mycket som dessa i behof af hjelp, vård och öfverseende. Det lider icke något tvifvel, att många ibland dem under en del af deras lif varit mottagliga för undervisning, och att de sålunda kunnat blifva medvetna och nyttiga medlemmar af samhället, om denna tid blifvit väl använd. Sedan denna period deremot blifvit försummad, återstår dem endast att i ett tillstånd, som ofta är uslare in djurens, slipa på sin tunga boja, tilldess befrielsens timme slår för dem. Men jemte dessa gamla barn finnas också unga idioter, för hvilka lärotiden ännu icke blifvit förspilld. Största delen af dem tillhör familjer, för hvilka de utgöra en tung börda, under det de sjelfva i de allra flesta fall sakna den vård och den ledning de behöfva. Det är ingalunda god vilja, som fattas hos föräldrarne, men det är tillgångar och oftast äfven insigter som felas dem. Lemnad åt sig sjelf är sålunda familjen ur stånd att gifva passande vård oeh uppfostran åt dessa sina vanlottade medlemmar, och ännu har det allmänna icke vidtagit någon tillfredsställande åtgärd för att räcka en hjelpande hand åt de värnlösa varelserna. Det är af sådan anledning, som undertecknade känt sig manade att med förenade krafter arbeta för en mera mensklig och framför allt mera kristlig vård af de sinnesslöa barnen. Med innerlig glädje hafva vi erfarit de lyckade bemödanden, som redan blifvit gjorda af m:ll Emanuella Carlbäck att undervisa och handleda ett mindre antal små idioter. De tillförlitliga uppgifter, hvilka om hennes, å gården Kultomten i närheten af Sköfde, upprättade lilla skola blifvit oss meddelade, hafva dock, på samma gång de bekräfta det utmärkta nit, den ovanliga förmåga och den varma kärlek, hvarmed denna vårdarinna sköter det kall, hon sålunda gjort till sin lifsuppgift, alltför väl låtit förstå att hennes egen, genom denna välgörenhet, alltmera förknappade lefnadsställning i en kanske ej aflägsen framtid skall tvinga henne att inskränka, om ej upphöra med sin gagnande verksamhet, i händelse icke ett verksamt deltagande gör det för henne möjligt att fortgå på den bana hon beträdt. Vårt nirmaste mål är derföre, att i ekonomiskt hänseende söka bispringa m:ll Carlbäck vid hennes ädla och