Dagens Nyheter – 4 november 1868, sida 3

sjelf tömde han en bägare för sina underhafvandes välgång. Härunder lät Adamas åter sitt artillöri duidra. När hopen aflägsnade sig, blef markisen varse herr Poulain, som observerade allt, utan att lemna ett litet skjul, hvarunder han ställt sig. Han ville förmodligen retirera, men Bois-Dorö hindrade honom derifrån genom att gå fram och helsa på HKönom samt inbjuda hönom att qvarstannå till supån. Kyrkoherden tackade artigt, sägande — härvid låtsades han vara förlägen — att hans grundsatser förbjödo honom att äta tillsammans med föregifna. På denna tid hörde man ofta uttrycken reformerta och föregifna reformeria. Det berodde på den talandes ståndpunkt i religiöst afseende, hvilketdera af dessa uttryck han beBagnade. När någon kallade reformvännerna helt kort de föregifna, bevisade detta att han hörde till dem som ansågo katolska religionen ofelbar och att hon således icke kunde reformeras. Markisen blef stött. Han ville emellertid icke visa detta, utan förde samtalet på andra ämnen. Men presten återkom snart till den ömtåliga punkten. — Månne icke herr och fru de Beuvre ännu omfatta villfarelsefna från Geneve? sade han, Eller kanske de slagit om, likasom herr maärkisen? — Herr kyrkoherde, yttrade Bois-Dorå, tillfället är sannerligen icke lämpligt för en teologisk dispyt, och jag förklarar på förhand att jag icke ville inlåta mig i en sådan. Aunnu en gång frågar jag er: vill ni vara hos mig utan afseende på om jag hår kalvinister i mitt hus eller icke oo — Tillsammans med kalvinister, svarade pre