Adlercreutz och Adlersparre i Sverige 1809; de kunde och borde ha förklarat Sverige för republik samt afskaffat adelns och presterskapets privilegier (hvilket sednare ock var nära att ske och skulle hafva skett, om icke reaktion hade gjort sig gällande vid den konstituerande riksdagens slut). Så gjorde Lafayette 1830, då Frankrike kunde ha blifvit republik, om icke han hade adopterat Ludvig Filip. Så gjorde Armand Marrast och Ledru Rollin 1848, då de, alldeles som Prim, hänskjöto till en konstituerande riksförsamling det värf de sjelfva hort utföra och hvilket i sinom tid gaf Louis Napoleon tillfälle att göra sig till enväldig kejsare. Det är fara värdt att man om ett eller annat år skall i Spanien erfara likartade följder af Prims nuvarande sjäpiga tveksamhet eller förkärlek för den monarkiska institutionen.