else, som lemnar ett ytterligare bevis på, att olkskolan, under närmaste tillsyn af presterkapet, ännu ej lyckats sprida mycket vetande Bland allmogen: Till Kunger Liga Maioch Konunges Befalning hafvand åf Örebro Län. Jnder dånig ansökan att få samman komma till ett almänt arbettare Folk mötte i örebro Län och Bestemda möttes plassen vid Hals Berg den 18 Novämber 1868 och äfven utt sträkas till alla som önska att deri dell taga, och i almäna Tidnig Låtta utt och från predikstollarna kun göra möttes laggen. in da mållet här mäd att kunai dessa När var Rande svåra Ekenommisk och ar och arbets Lössa för håll Landen Som Råder in om vårt Land som gör uttvan drin gen. till ett före mål och utt sigts pungt hur detta i någon mån kunde hegdas gen nom sam man värkning, enig hett, kunna bekjempa oss en friare stälning och mera obero ende, och för Kummun nerna ej så trykande grunderna för dett möger ligt blifvande mötet en gemensam axi Lån anstalt N:o 1 Lån axi bolagett in Betalar äfter öfveen Komelse N:o 2 Sam värkandearbets för eningar af alla yrken N:o 3 anläg ning af mekan niska värk och manufabrik N:o 4 in Kjöp at jord så vil fast egen dom som af söndrad N:o 5 en hägre och Lögre teck nisk skolla, äller för Läsning N:o 6 Lant bruks, boskaps, medgeri och Träd gårds skala N:o 7 Trykeri för bildning och Läroanstalt och nödig uplygsning N:o 8 ett almiänt bjblotek Namn tekningar E, G, Eriksson Lj Eriksson C,V Eriksson C,olof jansson pher adel Erksson En prest, som plundrar en fattig enka. I Gotlands tidning berättas: Följande dåd af en andans man bör komma till allmänhetens kiännedom. Kyrkoherden i A. pastorat af Gotlands södra härad) upptog för några veckor sedan en fattig enkas ko, deraf hon hade sin bergning, och som kommit in på prestens stubbåker. Enkan återfordrade sin ko, men fick till svar att, om hon ville gifva 5 rdr, skulle hon återfå kon. Detta lofvade hon, bara hon kunde få någon kredit, men hirpå erhöll hon ett bleklagdt nej! Då anskaffade enkan 2:ne fullt vederhäftiga personers borgen för de begärda 5 rdr, men nekandet var lika hjertlöst. Påföljande söndag utlystes kon att försäljas å auktion, dervid presten, hvilken reste bort, föreskrifvit, att hon skulle inropas för hans räkning, men ej för mer iän 16 rdr 67 öre. Då likväl annan person bjöd öfver detta pris med några öre, så fick icke presten kon; men penningarna behöll han och har ej ens brytt sig om att redovisa den fattiga enkan öfverskottet. Emellertid har nu enkan i brottmålsväg uttagit stämning å presten, deruti hon yrkat ansvar efter nya straftlagen. En spetsbergsfarare på irvrfärd. I går 14 dagar sedan observerades i Bullaresjön å Dalsland en ovanligare fiskmåse, hvilken dessutom var så utmattad, att han lät taga sig med händerna. Fyndet fördes till fiskeri-intendenten von Yhlen, som för laxodling befann sig på platsen, och han igenkände, sedan sin föregående Spetsbergsexpedition, i djuret en rymling från den högsta arktiska regionen, nemligen tretåiga måsen, en för våra breddgrader högst sällsynt fogelart. Sköflad lycka. Förre landthandlaren N. Bourkesson, författare till den förträffliga boken Tre år i mormonlandet, har aflidit i Hulteberga i Skåne den 19 dennes, 43 år gammal. Hans hustru hade fått lust för mormonernas land, och familjen begaf sig dit 1864. Snart tog hans hustru sig der en annan man, och den nye mannen utplundrade med hustruns tillhjelp Bourkesson. Han säger sjelf i sin bok, att då plundraren kom för att hemta B:s hustru och döttrar, låg B. på en soffa och grät. Jag tror mig veta, säger B. i sin bok, att det sista, som drogs ur huset, var den hufvudkudde, jag hade under mitt hufvud, ty med detsamma, den drogs undan mig, kom min hustru för att säga det sista farväl. Den, som hemtade hustrun och blef hennes andre man, hette Nils Jakobsson och var från Rörums socken i Skåne. Bourkesson begaf sig i juli 1867 från mormonlandet i sällskap med sin son. På färden genom öknen blef hans son skjuten af indianer, och dermed hade han förlorat äfven den siste af sin familj. Renlafven. I Ekesjö-tidningen Hvad Nytt? läses: Från Östra härad meddelas, att professor Stenberg nyligen besökt Hulta för att meddela kunskap i brinvinsbriänning af renlaf, och att han, i bolag med egaren af Hulta P. A. Sandstedt m. fl., arrenderat alla mossar i Lannaskede, Näfvelsjö, Myresjö och Fröderyds socknar, omkring 40,000 tunnland, för 1 öre pr tunnl. 3 å 400 personer, af alla åldrar, hafva dagligen sedan någon tid varit sysselsatta att hopsamla renlafyen å dessa mossar, samt erhållit i dagspenning från 25 öre ända till 1 rdr. Derigenom har den fattigare befolkningen i ofvanniämda trakter fått en ganska god förtjenst, så att till och med barn kunnat förtjena 2 å 4 rdr pr vecka. På ett och annat ställe föredrar man att begagna renlafven till foder, och iätes den af kreaturen begirligt med litet påströ. Äfven af der i orten i ymnighet växande näckrosrötter hemtages lasstals och gifves åt kreaturen, hvilka af detta foder iäta med stor begärlighet. Rötterna läggas i högar i rinnande vatten, och derefter afskäres för hvarje gång så mycket som erfordras till fodringen. Man har funnit näckrosrötter af ända til 1 qvarters genomskärning och flera alnar långa. ) Hvarför ej utsätta namnet? D. N, sr rr