Dagens Nyheter – 2 november 1868, sida 2

och ädla tänkesätt dels ock af det föredöme, Henrik den fjerde gifvit honom. Denre konung var nemligen den förste som föraktade att utan egen fara utgjuta blod. Henrik den tredje, fe dödligt sårades af Jacques Clement, intogs till den grad af hämndbegär, att han sjelf tillfogade sin mördare flera hugg och lät honom i sin närvaro kastas ut genom fönstret. Då åter Henrik den fjerde sårades af Chastel, yttrade han genast: — Låt denne man gå! Slutligen må anmärkas att Bois-Dorb tagit till mönster hjeltarna i Astrea. Det var exempellöst att någon i detta skaldeverk omtalad riddare hämnades sin kärlek, sin ära eller sin vänskap, utan att sjelf sätta sitt lif på spel. Man bör derför ieke underskatta Astrea eller göra alltför mycket narr af bokens beundrare; tvärtom bör man anse dess inflytelse ha varit af det aldra bästa slag. Midt under den hotfulla, blodgiriga stämning som rådde bland menniskorna hade genom denna skrift ett rop blifvit höjdt till det förqväfda godas förmån, en sång uppstämd till oskuldens ära, en dröm om dygdens seger berättad. XXXIV. Då markisen åter vaknade, gällde hans första tanke ingen annan än hans arfvinge eller — för att begagna samma titel som han sjelf tillerkänt Mario — hans son. Han erinrade sig derefter mindre tydligt de ohyggliga tilldragelserna under natten; mera klart hade han för sig och med större intresse tänkte han på hvad som blifvit åtgjordt i och för den lille Marios utstyrsel. Han ropade gossen, för att återtaga det samtal som börjats i skattkammaren. Men han erhöll icke något