inge, förrän de varseblefvo en misstänkt karl, ärande en stege. De skyndade att upphinna och illtala honom. Emellertid hade han, då han såg lem nalkas, kastat stegen ifrån sig. På deras fråga wvad han var svarade han: stenhuggare, samt uppaf ett ställe i staden, der han skulle hafva qvarter. De fyra männen följde honom; men hastigt erinade han sig, att han gått galet och pekade neråt ;n lång, trång och mörk gränd, hvarest ingen lykta orann. Emellertid observerade en af herrarne, att han stack handen i bröstfickan och. misstänkte då, utt der kunde vara en knif. Ganska riktigt!... det var en knif. — Hugg honom! ropades då af en, hvarvid smeden och två andra rusade på skälmen, som tappert försvarade sig; ehuru det lyckats att få honom omkull. Den starke smeden erhöll af mordvapnet en lång skåra i pannan, samt ett stygn i armen och ett annat i sidan. Andtligen tillkommo flera män: ett rep anskaffades och bofven bands till händer och fötter samt släpades till stadens häkte, som lärer vara väl försedt med galler och bommar, ehuru — till detta samhälles heder — det högst sällan händer, att någon sitter der arresterad. . Oeh att den okände var en bof bevisas bäst deraf, att vid den visitation, som med honom anställdes, han befanns innehafva en påse med åtskilliga tjuf-verktyg, såsom dyrkar, bräckjern o. 8. v. tillika med ljusbitar och säkerhetständstickor. : På ingen enda fråga svarade han, utan endast skrattade, oupphörligt gapskrattade, på det mest retsamma sättt. Man tog hans kläder i förvar, i och för nogare undersökning, i fall der skulle, möjligen, kunna finnas några sedlar insydda, lemnande honom endast den aldra lättaste drägt för den kalla natten. Hu då!