Dagens Nyheter – 28 oktober 1868, sida 2

Några betraktelser öfver det nyare svenska måleriet och serskildt historiemålninen. Med anledning af Akademiens för de Fria Konsterna utställning 1868. IL (Forts.) Bland de konstnärer, som icke förbisett pointen i genremåleriet, räkna vi Koskull, som för det mesta, och det med tydlig afsigt, torftigt behandlar taflans tillfälliga delar. Härom vittnar i synnerhet hans Savojard it fängelse. Inga möbler eller andra husgeråd, inga väggkluttringar afleda uppmärksamheten. Fängelset blir härigenom ödsligt, och dess ödslighet ger ökad relief åt den fångne savojardens förnöjsamhet, som finner sin tillfredsställelse i det välbehöfliga tidsfördrifvet att dreasera sin hund. Han saknar sittplats och står med ryggen lutad mot väggen. Hunden deremot sitter på bakbenen, ser sin husbonde rakt i ögonen och brister icke i respekten, ty han väntar i det längsta på brödbiten — som dock saknas i fängelset. Det glädjer åskådaren, att den lilla savojarden kan genom sysselsättning med hunden glömma fängelset och känna sig en stund fri i sin ofrihet. Det finnes tanke i detta konststycke. Ibland de nu lefvande svenske genremålare, som i allmänhet lyckats att åt sina taflor gifva en bestämd, natursann karakter i förening med poetisk skönhet, står Fagerlin högst. Han innehar inom genremåleriet onekligen främsta rummet, sedan döden år 1862 ryckte penseln ur den hittills oupphunne dUnkers hand. Enkelhet, tydlighet och djuptänkthet i kompojitionen, säker och korrekt teckning, vacker elysning och klar färgton utmärka i allmänhet alla hans sednaste taflor. De hafva vanligen små dimensioner och små figurer. Amnet är genomfördt med den största precision, fri från småaktigt letande. Apparaten för åstadkommande af ett djupt intryck är hos honom aldrig vidlyftig. Hos Fagerlin finnas endast de accessoirer, som äro fullt nödvändiga för taflans karakter, men inga onödiga, de der icke sällan af andra genremålare anlitas. De döda tingen utvisa visserligen förmåga att måla still-leben, men afleda uppmärksamheten ifrån handlingen. På utställningen funnos af Fagerlin 2 taflor: Huslig andakt och Svartsjukan. Den förra var den vackraste genretafla utställningen hade att bjuda på och kanske den bästa Fagerlin hittills målat. Man ser den svaga modren med tillfrisknandets rätta uttryck och med vemodsfull blick på åskådaren ihopknäppa sina magra händer till innerlig och tacksam bön. Helt visst sitter hon uppe för första gången