Dagens Nyheter – 19 oktober 1868, sida 2

Baskows slägt härstammar från staden Bekow i Preussen och inkom till Sverige med rukspatron Bernhard B., som dog i Stockolm 1820. Hans son är den pu aflidne skallen, som föddes i Stockholm den 22 april 1796. Jen urge Beskow heads lyckan att till lärare å den sedermera som skald berömde Stjerntolpe, hvilken tidigt npptäckte och odlade sin ärjunges ovanligt rika sjölsgålvor med den anmärkniogsvärda framgång, att den sednare relan vid 11 års ålder aflade de då erforderliga profven för studentexamen. Den rikt utrustade ynglingen sysselsatte sig i början med målving och musik, men när kan kom ti!l närmare klarhet med sig sjelf om sin verkliga kallelse, öfverflyttade han sin kärlek till vitterheten och skaldekoniten — och derra uvgdomskärlek blef hans mavnaålders ära, bars ålderdoms glädje, ty ban blef den trogen i döden. Emejlertid isträdde han på tjenstemanrabanan vid 18 åra ålder, då ban inskrefs i finans-expeditionen af konungens kansli. Redan fyra år derefter blef har. protokollssekteterare. 1824 uträmndes han till handsekreterare bos kronprin:en Oscar; samma år vaon kan Svenska akademiens stora pris för skaldestycket: Sveriges anor, och dermed var, som det heter, hans lycka gjord. Man måste dock erkänna, att Beskow, i olikhet med så många andra, förvämligast hade sin talang och sina kunskaper att tacka för den lysande bana, som zu för honom var öppnad. Adlad 1826, kallades han 1828 till ledamot af Sv. akademien och uträmndes 1831 till förste direktör för kungliga teatern, en befattning som ban dock reden året derpå nedlade, då han utnämndes till hofmarskalk. 1834 eftertrödde han Franz6n som Sv. skademiens ständigo sekreterare och ber alltsedan med mycken berömmelse innehaft denra befattning. År 1843 upphöjdes v. B. i friherrligt stånd och 1861 blef han nträmnd till öfverstekarmmarjunkare. De yttre utmärkelser som tillföllo Beskow inneburo alla ett offentligt erkännande af hans förtjenster såsom författare. Dessa gåfvo honom ett mycket framstående rum i Sveriges nyare litteratur. Om Beskow icke kan tillerkännas snille, egde han i desto rikare mått smak. Han hade tidigt insupit den ädla anda som utmärkte en stor del af det förra århundradets stora andar, och han blef aldrig sina första intryck otrogen. Han stil utbildades på den tid, då svenska akademien ännu var den svenska litteraturens mönster, och han blef den siste akademisten, uppbärande värdigt institutionens glans. Han har med framgång bearbetat olika fält: dramat, biografien, historien äro riktade med formelt fulländade alster af hans hand. Thorkel Knutsson, för längesedan skrifven, har nyligen gifvit oss erinran. om hans fosterländska värma; Gustaf III och Carl XII stå för oss förherrligade — och väl mycket förberrligade — i hans skildringar af dem; alla akademiens sednare iäreminnen utgöra tillsammans ett storartadt äreminne öfver Beskow som författat dem; bland hans studier skall själens helsa under en lång framtid stå som en bil af dess författare. t Beskow var en realisation af begreppet: en skön själ ien skön kropp. Han har varit en prydnad för Sveriges litteratur, en föresyn och en uppmuntrare för många dess unga idkare. Olycka på jermväg. Från Helsingborg skrifves: Med sista bantåget gom går från Eslöf kl 6,29, medföljde mot Helsingborg i onsdags aftor bland andra en ung man, Mföljd af ett äldre frun. timmer, båda okände af de öfrige passagerarne den kupt, hvari de togo plats. Då tåget stannade i Tågarp, steg han med den äldre damen ut, och då tåget ånyo sattes i gång, hade de tagit plats närmaste kupt, hvarest endast en passagerare föru befann sig. När tåget kommit i farten, hvilfde sig den ifrågavarande unge mannen med öfre deler af kroppen ut genom det öppna fönstret och innar någon hann att hindra honom, hade han kastat sig ut helt och hållet. Han hängde dock med ena fo ten fast en stund, hvadan den andre i kuptn va rande resanden försökte att hålla honom, mon för mådde icke, utan den vildsinte störtade i marken Man har sednare erfarit att den olycklige var ei landtbrukare vid namn Sven Krook fr. Leråkra omkring 1 mil från Hessleholm. Han var omkring 23 och 24 år gammal. Hans föräldrar äro boende i Fjerlöf. Den äldre damen, som befann sigi hans sällskap, var hans faster, bagaren Krooks fru Karlshamn. Hon var stad på resa till Engelholm och hade fått brorsonen att göra sig sällskap frår Hessleholm. Orsaken till det förtviflade beslutet är ej känd, men förmodas vara ligerigrubbel. K har sannolikt omkommit.