båda mördarnet Jag såg på pistolerna och den stora värjan, som betjenten putsade, och läste de derå graverade initialbokstäfverna, hvarefter jag sade till Mercedes: o— Visa mig dena dor knifven, hvarmed min stackars pappa blifvit dödad; jag tror att derpå står samma Bokstäfver som på spanjoren3 vapen. ooo Och du är säker härom? frågade markisen. -Ja, fullt säker; och ni kan sjelf öfvertyga er, om Mercedes vill visa er knifven. — Hvar är kon nu? — Hos herr Jovelin, som hon tycker mycket om, emedan han kastat sig i strömmen för min skull. — Jovelin måste nödvändigt locka ur Henne hemligheten, sade markisen till Adamas, gå efter honom, jag vill genast tala. med honom. XXIV. Adamas lemnade rummet och: återkommed det svaret att Jovelin straxt skulle infinna sig. Han hade funnit honom inbegripen uti ett mycket lifligt samtal med mohrinnan; hon talade arabiska, och han skref upp allt hvad han ville säga samt sökte dessutom genom allehanda åtbörder för henne uttrycka sina tankar, hvilket teckenspråk hon tycktes förstå rätt bra. — Han gaf mig tillkänna att han ej kunde afbryta samtalet, tillade Adamas; och jag tror fullt och fast, herr markis, att han genom kloka ord och genom mildhet förmår henne att tillstå savningen; låtom oss derför ej störa horom. Han skrifver fort, men hon har svårt för att flytande läsa icnantill, äfven fastän det är hennes eget språk han gskrifver; och märk