Dagens Nyheter – 14 oktober 1868, sida 2

HRiego-hymnen. Man spelar i dessa dagar i Spanien aldrig annat än Riego-bymnon, som är Spaniorernas marseljäs. Historien om den är intressant. I början af september 1820 började generalerna Riego och Quiroga en uppresning mot den afskyvärde Ferdinand VII (Isabellas fader). Riego inmarscherade som segrare i Madrid och tvang konungen att antaga 1812 års Iberala konstitution. Hela staden jublade på samma sätt som nu. Man hoppades på framtiden, man trodde på fribetens seger, man kände sig liksom pånyttfödd, efter att den fosterländska andan varit aväfd i åratal. Under dessa känslor möttes två män i samma tanke. Den ene var öfverste Evariste San Miguel, chef för Riegos stab och som, bade tjenat i Cadix-armåen under revolutionen 1812 samt derefter varit redaktör af en frisinnad tidning; den andre var en 17-årig yngling, som älskade musiken, friheten och revolutionerna; han hette Huerta. Skalden och kompositören arbetade tillsamman en natt och frambragte den hymn, som sedan fick namn efter den segrande generalen. En vecka derefter sjöngs denna sång i hela Spanien. Texten är temligen medelmåttig. Första versen lyder, i obunden öfversättning, så: Sjungen, soldater, med glädtighet och fulla af mod, krigets hymn! Må jorden skakas af dess söner; må verlden i oss benhdra Cids afkomlingar. En annan vers innehåller följande: Soldater, äderneslandet kallar oss till strid. Svärjom att segra elier dö för det. Aldrig har verlden sett ett ädlare mod; aldrig har för verlden uppgått en dag mera full af mod, än den då vi alla grepos ai den eld som hos Riego tände kärleken till fosterlandet! Som man ser är det äkta spansk svulst och den går öfver den svenska nationalitetspoesien, ehuru den visserligen icke skäms för sig, när den sjunger om mandom, mod och morske män 0. dyl. : Huertas musik till San-Miguels ord ör bög, liflig och rask, förträffligt svarande mot der spanska karaktären. Den är välljudande, gläd