Dagens Nyheter – 14 oktober 1868, sida 2

med jernburar; att inspärra de rundade behagen i snörlifvets helsostörande tvångströja; att cerom ett slags, getingbon likpavde, enorma bucklor af främmando qvinrors eller af liks hår, förstöra befvadets symmetri; att dölja framhufvadet med löjligt upp i vädret eller ned på näsan pekande talrikshattar; att med alnslånga, Maddrande, onyttiga, men grauna band prunka såsom mancgens utstyrde hästar o. 5. v.; — burn, säga vi, förklara dennas vurm annorlunda, än genom antagandet af bristande hållning, tarkeföljd, sjelfständighet, d. v. s. sundt förnuft? Vi tro att i denns punkt har IHeiuzen rätt. Hvad deremot beträffar damernas ändlösa färder från stadsdel till stadsdel, ur bod i bod, för att träffa rätta — nyavcen o. s. v., så torde nog Dagens Nyheter ha rätt i sin slutstrof. Men ntom allt tvifvel är det säkert, att denna sysslolöshet, hvad man än må säga, har en grund i damernas böjelse att sätta en heder, en ära i att vara sysslolösa. Denna falska hederskänsla hafva de tillernot sig från männen, bland hvilka företrädet i den allmänna seamlefnaden gifves åt dem sor nästan isgenting uträtta, nemligen officerarne, efter hvilkas tjenster ock all rang mätes och värderas. — Hvilken familjemoder, hvilken dotter, syster, faster eller moster skulle dock ej, äfven under nuvarande förhållanden, kunna till familjens, kommunens och statens båtnad, bättre än i sqvallrets, mådisancens, gatulöpningens och SySSlolöshetens tjenst, använda sina kunskaper, sin bildning, sin förmåga? — Qvinvans fält är stort och skulle kunna vara välsignelacbringande — men det bearbetas ej. Dock — må qvinnan sträfva efter politiska rättigheter. Vi skola helsa hense välkommen; vi skola med de varmaste välönsknivgar, med den största glädje, med den innerligaste välvilja belsa hennes sträfvanden i denzra riktning, men först då rär bon (såsom männen redan gjort) atlägger dessa lika fula som olämpliga, löjliga, men dock alltid dyrbara bevis på fåfänga, oförnuft, okunnighet m..m., som hernes klädsel och lefradssätt lemna. Först då, när qvinran bevisat sig ega rog mod och sjelfständighet att upphöra vara slafvinna under löjliga och absurda moder, ka hon påräkna männens bifall till henves sträfvan efter politiska rättigheter med tby åtföl jande skyldigheter. Mes då skall bon älven finrs bistånd och hjelp af hvarje ädelt manligt sinne En stor reform förestår i Gvinzans ställning men — den bör börja med hennes drägt, hen ves sysslolöshet och hennes begär att lysa mer glitter. EEE EEK