Dagens Nyheter – 13 oktober 1868, sida 2

ullständig redogörelse rörande våra Irrfärder hita ills, så behöfver jag ej närmare uppehålla mig vid lem. Det torde vara nog att niimna, det de vackra etenskapliga resultater, som redan vunnits, betydigt) öfverträtfat min förväntan. Ilvad först geosrafien beträffar, så hafva vi visserligen ej ännu besökt eller upptäckt några nya länder eller öar; letta låg icke heer i reseplanen för expeditionens nu afslutade första afdelning, men vi hafva kompletterat de förra svenska erpeditionernas arbeten, genom att under båtfärder hafva kartlagt den inre delen af Isfjorden, Forelandssundet, Liefdebay 0. s. v. Von Ötters lodningar isynnerhet mellan Norge och Spetsbergen utgöra ett såvil i rent geografiskt, som vetenskapligt hänseende vigtigt bidrag till kännedomen om vårt jordklot, vår vigzagfärd i slutet af augusti, längs med iskanten (ända till 819 16 L.), bildar ett interessant bidrag till kännedomen om polarbassinens beskaffenhet. De magnetiska konstanterna för de punkter, vid hvilka expeditionen uppehållit sig någon längre tid, hafva blifvit af vår fysiker bestämda, Zoologerna och botanisterna återvända med fulla magasiner, och numera äro Spetsbergen i detta hänseende bättre kända än de flesta andra länder af jordklotet. De öfverträffas i detta hänseende endast af England, södra Norge och Sveriges vestkust. Från Beeren Eiland hafva vi erhållit rika samlingar af palmartade vextförsteningar, tillhörande den urgamla kolformationen, från Isfjorden och Kingsbay aftryck af åtskilliga växtarter (taxodier, plataner o. s. v.), som tillhöra den vida yngre miocen-perioden och visa, att Spetsbergen under denna tid åtnjutit ett tempereradt klimat. Från Isfjorden hafva vi dessutom erhållit kolossala benknotor af krokodilartade djur, som tillhöra ett emellan koloch mioeen-tiden liggande tidskifte, den s. k. triasperioden. Förhållandet ombord har varit det bista möjliga; v. Otter non plus ultra. Hittills är således allt godt och väl, men skola vi äfven gynnas af en likartad framgång vid den polarfärd, som vi om några dagar iämna antriäda? et vore alltför förmiitet att utkasta några gissningar dervidlag, och jag fruktar, att man i hemirer nog öfverdrifna förhoppningar. Detta landet ni år har varit ett svårt isår, så att t. cx. hafvet emellan Sju-öarna och nordostlandet, hvilket år 1861 var isfritt redan i medlet af augusti, nu var till stor del betiäckt med fast is ännu i första hälften af september. Vi skola dock göra vårt möjliga och ämna för vår framtida verksamhet taga Sju-öarns (809 40: 1.) till operationsbas