Hungliga familjen I Norge. Studenterna i Kristiania hade i söndags afton anordnat ett fackeltåg till slottet, som gick ut från torget kl. !2 9. Det var ett ansenligt tåg, säger Morgenbladet, med fanor och halftannat hundrade facklor. På borggården ordnade sig tåget så, att sångarne, omgifne af fanorna och ett större antal facklor, intogo midten, och de öfriga deltagarne med sina facklor bildade en spetsgård kring hela gården. Sedan studentföreningens bestyrelse hade haft företräde hos konungen, uppstämdes en sång af Björnson, hvarpå sånganföraren Behrens utbragte ett lefve! för konungen och drottningen och omedelbart derefter kandidaten Fr. Hansen, studentföreningens förman, ett lefve! för prinsessan Lovisa och den danska kronprinsen. Efter sången begåfvo sig konungen, prins August och kronprinsen af Danmark ned på borggården, och sedan de kungliga personerna helsat på och samtalat med sångarne, uppstämde dessa: Ja vi elsker dette Landet, hvarefter de kungliga personerna under folkmassans hurrarop och facklornas svängande drogo sig tillbaka och tåget anträdde återfärden till studentföreningens lokal. Kungliga familjen och kronprinsen af Danmark intogo i tisdags middag hos baron Herman Wedel-Jarlsberg på Bogstad. Hertigen och hertiginnan af Östergötlamd återkomma till hufvndståden med extratåg i morgon middag straxt efter kl. 12. ERilksdagsimannaval Till riksdagsman i andra kammaren för Sollefteå och Ramsele tingslag i Westernorrland, efter Henrik Hansson i Klofsta, som afsagt sig detta uppdrag, har blifvit vald handl. Per Engman i Näsåker. Som våra läsare torde erinra Sig, hade till förra riksdagen såväl hr Hansson som hr Engman blifvit utsedde till ombud för samma domsaga, på grund af något förbiseende utaf landshöfdingeembetet. Henrik Hansson blef af justitiestatsministern förklarad vara domsagans ombud, hvarföre hr Engman fick resa hem. Carolinerna. vårt nya guldmynt på 10 frank, tyckas hafva fallit allmänheten synnerligen i smaken, att döma af den lifliga omsättning i detta mynt, som sedan den 1 oktober varit rådande i riksbankens vexlingskassa. Sednast i går var förrådet af caroliner der så upprymdt, att vexlingslystna personer på middagen fingo återvända, dels med alldeles oförrättadt äremde, dels med mindre antal mynt, än som önskades. Förnekas kan heller icke, att det är behagligare att handskas med den ädla metallen, än med — åtminstone gamla -— sedlar, dessa må nu än vara aldrig så tvärsäkra. Vi ha äfven hört folk påstå, att carolinen ej springer så lätt som tian; denna förträffliga egenskap får väl hufvudsakligen tillskrifvas nyhetens behag; man skiljer sig