riksdagen I en helt annan anda, Han ansåg icke visligt att tränga på Preussen i: denna fråga. I Saken är den att klokt folk i Danmark — och danskarne äro allesammans klokt folk, med undantag af några få Skandinavyer — inser att det skulle lända landet till skada, men icke till gagn att återvinna Nordschlesvig. Det finns en stark sammanhangskraft inom det landet, så att den ena delen icke vill skiljas från den andra. Men om än Nordschlesvig ginge in på en sådan åtgärd, skulle Danmark dock aldrig, om det åter egde Nordshelesvig, få ro för Tyskarne, ty desse anse landskapet för tyskt, emedan det under många hundra år varit styrdt af I tyska furstar. Danmark skulle få ett nytt krig för att försvara Nordsshlesvig, och det är klart för hvarje dansk att ur ett krig mot 30 millioner Nordtyskar skulle landet aldrig kunna gå med seger, om än armöen vore aldrig så tapper. Således, menar man i Danmark, är det klokast och nyttigast, om än icke behagligast, att låta sakerna stå som de stå.