Dagens Nyheter – 2 oktober 1868, sida 2

Pe keep HH I PP FN me Vv urligtvis följer att man af Guds ord äfven kan framalla osedliga konseqvenser, så står en sådan på len i kristlig mening förskräckliga ståndpunkten, ut han antingen ej erkänner Kristi lära att vara mdomlig eller att han alldeles icke förstår denna ära. Hvad nu beträffar motionären i detta hänseende, så hade hans första uppträdande till försvar för sin motion gjort på tal. ett sorgligt inI(ryck. Motionären hade nemligen hos utskottets medlemmar spårat motiver och syften, som dessa aldrig öppet uttalat. Men han hade icke nöjt sig med att blott uppspåra dem, han hade äfven underkastat dem en skarp kritik. Ett sådant förfande gör en af sann kristlig anda genomträngd menniska sig icke skyldig till, ty det-strider mot vår religions främstabud: menniskokärlekens. Hvad fn ildt vår äktenskapslag beträffede, så vitsord tal. fullkomligt hvad hr Nordström derom anfört, och ville för egen del endast uttala sin varma öfvertygelsey att denna lag:är på det innerli: öfverensstämmande med Nya Testamentet — såvida man ej ville missförstå vissa delar deraf och lösrycka dem från sammanhanget med det hela. De klerikala ledamöterna af kyrkomötet yttrade sig, som naturligt var, med mycken försigtighet i denna för dem kinkiga fråga. Biskop Bring försvarade sitt instämmande i utskottets mening dermed, att den rätta betydelsen af det anförda bibelstället ännu af exegeterna ej skulle blifvit fullständigt utredd. Biskop Annerstedg hade ofta med sorg nödgats upplösa äktenskap på grunder, som alldeles icke hade något stöd i det tydliga bibelbudet. Men han hade uppställt för sig som princip — den han trodde borde gälla för olla kyrkans tjenare — att kyrkan cj får undandraga sig omvårdnad äfven om sådana förbindelser. dem hon enligt sina grundsatser måste ogilla. Biskop Anjow, med hvilken biskop Beekman instämde, ansåg att frågan tnnu är alltför litet förberedd för att man deri skulle kurna fatta ett beslut. Hr Widen sade rent ut, alt äro de missnöjda så beskaffaåe, att de ej kunna vänta till dess denna fråga genom den offentliga diskussionen blit fullt utredd, så kunna da gerna utgå ur statskyrkan, com alltid finner sig bättre af öppna fiender än af ljumms vänner eller hemliga ovänner. Den föreliggande frågan var alldeles för tidigt väckt för att man nu ekulle kunna med någon rätt vänta, att den borde föranleda till någon lagstiftningsåtgärd, hvarför tal. yrkade bifall till utskottets betänkande. Hr P. Olsson kunde ej annat än gilla de samvetsömmas betänkligheter, men han kom dock till den för åhörarne oväntade slutledningen i sitt anförande att förorda utskottets betänkande, emedan han hyste för stor fruktan för civiläktenskaet, för att kunna på något sätt medverka till dess införande här i landet. Ir 4. W. Björck deremot erkände öppet att han ämnade rösta för motionen, enär han af fiera skäl ansåg önskligt, att det borgerliga iktenskapet hos oss blir infördt. Vid slutligen anställd votering bifölls utskottets utlåtande, såsom vi i går nämnde, med 37 röster mot 12,.som understödde motionen. Förmiddagssammanträdet slutade kl.-84 till 5 e. m, Under gårdagens hela förmiddagssammantriäde, kl. 10—3, och under en god del af aftonsammanträdet sysselsatte sig kyrkomötet med frågan om presterlig befordran och tillsättandet af presterliga tjenster. Vi ha förut nämnt att 4 ledamöter, hrr Ö. B. Olsson, Torpådie, Strömberg och P. Olsson, motionerat i detta ämne. Utskottet hade i ett längre betänkande än vanligt motiverat sin åsigt, som formulerats i följande tillstyrkan: att kyrkomötet ville i underdånig skrifvelse tillkännagifva sin önskan, att, vid tillsättningen af patronela presttjenster, rösträtt måtte åt församlingarne beredas, så vidt sådant utan kränkning af enskild rätt låter sig göra; samt att, vid tillsättningen af de konsistoriela och regala, hvad nu finnas stadgadt rörande rösträttighet måtte ändras till öfverensstämmelse medde grunder och bestämningar för utöfyande af denna rättighet, som finnas an. gifna i komgl. förordningen om kyrkostämma af den 21 mars 1862. Denna fråga föranledde äfven den längsta och segaste debatt, som hittills vid kyrkomötet före. kommit. Meningarna voro mycket splittrade; man kan säga, att ej fem ledamöter kunde förena sig om samma mening. 15 olika förslag framställdes nem ligen under öfverläggvingen, i hvilken omkring trettio talare deltogo. Vi anse oss ej böra trött: våra läsare med att, äfven i sammanträngd form, redo göra för debatten, så myeket heldre; som ing: skäl för eller mos framdrogos; hvilka ej vari hörda mångfaldiga gånger under de sednaste riks dagarne, der denna fråga lifligt debatterats. Lika stor svårighet, som mötet baft att unde; öfverläggningen komma till enighet i åsigier, upp stod äfven då det skulle beslutas i afseende på kontraproposition, när öfverläggningen tndtliger slutade. Icke mindre än 8 voteringar måste verk stillag, innan man slutligen utsåg ett af bisko Genberg afgifret förslag till kontraproposition. hufvudvoteringen segrade äfven detta förslag med 30 ja mot 20 nej. Fr Genbergs förslag innehöll hufvudsakligen, at församlingarna böra tillerkännas större bestämnings rätt än hittills i fråga om tillsättandet af själasör jare, samt att regeringen, i ammanhang med revi sionen af de ecklesiastika befordringslagarna, mått låta utarbeta lagbestämmelser i detta syfte för at grundlagsenligt behandlas. Grefve Hamilton had gjort ett tillägg, som antogs genom en ytterligar votering med 26 jalmot 25 nej. Dermed beslöts fram ställning om, att intilldess de ifrågasatta lagbestäm