Dagens Nyheter – 2 oktober 1868, sida 2

stade på kyrkomötet med särskild förhoppning, , tv t detta skall taga initiativet till behöfliga refor E er, genom hvilka det tvång, som staten nu il d ånga fall pålägger kyrkans trogna vinner, måste I e mildras och göras mindre tungt, En af de mest I a ingande och allmännast önskade reformer var l ist den, som ifrågavarande motion åsyftade. Förs ärvarande finnas många yngre relig iirare, som I lvunnit sig så stort förtroende bland menigheten, i t tt, om de af samvetsbetänkligheter tvingas att seI I arera från statskyrkan, skola de följas ej af hun: 1 ( ; J rade —,utan af tusental; hvilka äro beredda att bilda ri-församlingar. Och dessa tusental äro icke de laster, andlig död och brott försjunkna församhvilka fö ingsmedlemmarna, utan sådana, genon mligast det kristliga lifvet hålles öre vore det i statskyrkans välförståd ww eftergifter göras och att sådana reformer agas, att det gamvetstvång upphiäfves, som nu vindigt måste uppstå derigenom ait den borg agen tvingar kyrkans trogna tjenare och vänucr ill handlingar, som strida mot Guds bud. I spetsen för dem, som motsatie erg bifall till motionen, ställde sig brr Nordström och JUubbing, den förre med lagklokhetens hela fyndighet och skärpa, den sednare, som vanligt, sarkastisk, men båda starka i argumentationen och, som man siger, dräpande i sak. Skrifva vi lagar för en eller för alla? frågade hr Nordström. Grunda sig lagarna på enskildas samvetsbetänkligheter eller på stora sedliga principer? Det ligger andligt högmod i det anspråket, att vi skola kasta bört århundradens civilisation, kasta bort hvad menniskosligtets ypperste, under sekler, genom kamp och triget arbete gifvit åt oss att ytterligare förkofra och förädla, blott för att en eller två celler ett fåtal få samvetsbetänkligheter mot uppfyllandet af ett eller annat bud af den borgerliga lagen. Skola vi derför omstörta samhället, som är ett element för menniskoslägtets förädling? Skola vi, för att häfva skrupler hos en, stifta en lag, som skulle väcka skrupler hos tusenden, i sedligt och kristligt hänseende lika högtstående som denne ende? Den på en kortsynt åsigt af lifsförhållandena grundade motionen — hvart vilie den hän? Jo, den ville försätta oss i Österlandets barbarism, den ville att vi skola bryta ned all kristlig sed, som varat så länge jorden burit kristet folk, och göra vår religionsbok äfven till vår lagbok, den ville att förhållandet mellan man och qvinna här i landet skulle bli det samma som hos Österlänningarna, d. v. s. att den sednare göfes rättslös. Kristna min — och talaren vågade påstå, att de varit lika kristligt sinnade som den ärade motionären — hade stiftat vår äktenskapslag, hvilken ej är ensam för ogs, utan hvars historia och grund stricker sig så långt tillbaka i tiden, som det funnits ett kristet samhälle, och de hade deri gifvit qvinnan, såsom vanligtvis den lidande parten, ett skydd, som kristna män ej kunna beröfva henne. Motionären har ställt sig på biblisk grund och önskat en lag för äktenskapet, efter ett bibelspråks innehåll. Men kunde någon djerfvas säga, att, der all kärlek mellan makarna i ett äktenskap upphört och endast ett lif af kif och bitterhet återstår, fortsiittandet af ett sådant äktenskap vore i enlighet med Guds ord? Det skydd qvinnan fått, att hon kan, på angifna skäl, upplösa ett olyckligt äktenskap, är hennes natur den säkraste borgen för att hon ej missbrukar. Den sedliga qvinnan betänker sig många gånger innan hon beträder den henne anvisade utvägen att skiljas, isynnerhet om hon vid det hem, der hon ir martyr, fästes med Hjertats ömmaste och starkaste band: moderkärlekens. Det är oförsynt att beskylla de män för trots emot Guds ord, hvilka stiftat den kristna iktenskapslagen, och dem, som vilja uppehålla denna lag. Anmirkningsvärdt ansåg 4al, det äfven vara, att de samvetsömma ej alls synas generade af några betiänkligheter, då det gäller den borgerliga lagen, under hvilken vi alla lyda. En sann kristen måste dock, enligt Kristi egnå ord, vara den underdånig. Den nu afgifna motionen grundade sig icke på en sannt kristlig uppfattning af vår religion, och tal. måste äfven af detta skil yrka afslag å densamma, han skulle göra det äfven om han stode ensam om sin tmening, ty det var en stor sedlig princip hvarpå han grundade denna. Hr Ribbing uttryckte sin förundran öfver att de, som förordade motionen, så bestimdt kunde påstå sig ha den gudomliga rätten på sin sida och att de nu hade funnit en sanning som hittills varit fördold för menskligheten. Vore det ej skäl att desså tal. crinrade sig hvad ea stor man en gång yttrat: När jag läser en utmärkt författare — hade denne sagt — och jag finner ett ställe, som förefaller mig dunkelt eller som synes mig.stå i strid med denne författares öfriga uttalanden, så faller det mig aldrig in att söka orsaken härtill hos för. fattaren, utan i min bristande uppfattning! Tsl., som äfven tredde sig ha någon kännedom icke blott af Nya testamentets ordalydelse, utan äfven af dess anda, kunde cj hysa minsta tvekan om htad namn, enligt Guds ord, det äktenskap borde få, som, efter det kärlek och förtroende makarna emellan upphört, ändå fortsättes genom lagens tvång. Motionären hade ordat om, att i hans tanke borde allt vika för lydnaden af Guds tydliga bud, följderna måtte i verldsligt atseende blifva hvilka som helst. Ett bibliskt bud, lika tydligt som hvarje annat, lyder så: Varer all mensklig ordning under. gifne och ett annat: Gifrer kejsaren det kejsaren tillhörer. Alltså måste sanna kristna äfven lyda dem. Hvad den blinda lydnaden af bibelordet beträffar, så ville tal. blott anmärka, att om någon blott för denna lydnads skull ej aktar på hvad följderna här i lifvet kunna blifva, hvaraf na.