Dagens Nyheter – 1 oktober 1868, sida 2

vara nyttigt att hysa vissa stränga principer; men hvad mig angår, kan jag försäkra att jag alldeles icke beböfver dem, då jag ej mera har att utstå några djefvulens anfäktelser. För öfrigt tyckes denna qvinna vara ganska hederlig och tager ej ett enda steg utan att ha barnet med sig. Hon har säkerligen varit utsatt för större faror än den hon, efter er mening, nu löper, att behaga mig för mycket; ty hon har tillhört ett kringstrykande ziguenarband, som i dag passerat vår ort. Bandetvar ganska talrikt och utgjordes dels af egyptier, dels af annat folk — pack, som här och der stött till stamtrappen och funnit sig väl vid att följa densamma. Hon har sagt mig att dessa landsstrykare behahdlat henro väl, och häraf ser man att tiggare beskydda och hjelpa hvarandra. Som hon icke kände till vägarne, följde hon ziguenarne, emedan dessa uppgåfvo att de ämnade sig till Poitou; men i dag på aftonen öfvergaf hon dem, under förevändning att hon ej mera behöfde deras bistånd samt att hon hade något att uträtta här i trakten. Detta synes mig mycket besynnerligt, ty att hon har ej velat säga, hvarför hon gjorde så. Hvad tycker herr markisen? Boiz3-Dorå . svarade ingenting; han hade insomnat djupt, oaktadt Adamas med flit talat mycket högt, för att sålunda tvinga honom att lyssca till hans berättelse. N När den gamle tjenaren märkte att markisen befann sig i drömrmarnes rike, nalkades han försigtigt sängen, lade på nattduksbordet ett par konstrikt arbetade pistoler, Astrea — ett praktexemplar med gravyror — en riogklocka samt en doftande näsduk af fint holländsktlärft. Derefter blåste han ut ljusen, tände nattlampan, ställde de röda sammetstoflorna under sängen och hängde den gröna sidennattrocken öfver stolskarmen.