Dagens Nyheter – 14 september 1868, sida 2

tisdags var den olycklige och förtviflade ynglin? en vid lif. ON Jagt vid blosz. Från Uddevalla skrefs len 11 dennes: Ett sällskap, bestående af ctt halft lussin jägare, noga ri dt 7, hade i går aft rrang ett ovanligare jagtnöje i stadens nirhet. Man kände nemligen att i ett berg å landeriet Maiebergs egor funnos åtskilliga s. k. gryt för griäfsvin. Då detta berg var helt och hållet fristående, kunde man med temlig lätthet omringa detsamma. Sedan jagtplanen blifvit utstakad och jögarne efter lotidragning fördelade, två och två vid hvarje gryt, antindes på behörigt afstånd framför hvarje gryt blosseldar, afscdda dels att locka de å utvandring då stadde gräfsvinen hem, och dels att gifva jägarne tillräckligt ljus för sigte. Aftonen var särdeles vacker, och eldarne under de lummiga ekkronorna kastade mot de nästan lodräta bergsklipporna ett sken, som näppeligen af en målare kan återgifvas. Nistan andlösa väntade jiägarne, med spända hanar å bössorna, djurens hemkomst. Det var så tyst i den svala qvällen — plötsligen smäller ett skott, så ett till; eldarne börja slockna, jigarekedjan drar sig till sammans och bytet hefinnes vara två vackra och feta griä vinsgaltar, å hvilka den vederbörliga jagtsupen togs. j Bland märkligare företeelser inom växtverldem. Upsala-Posten rämner att de i Upsala Botaniska trädgård befintliga fikonträd i år gifvit en mogen frukt, som i smak och sötma anses öfvertriffa fikonen från norra Frankrike. Men ej nog härmed, träden hafva äfven blommat för andra gången och satt ny frukt, så att man nu ser dem fullsatta af gröna kartar, stora som små plommon, och deribland de priktiga, mogna och mörkbruna frukterna af första skörden. Fikontridet gifver annars endast i Mindre Asien tvinne skördar om året, men der mognar också andra skörden, hvilket här vore för mycket att begära. Stadshushållning. En hr Quertin har gått igenom räkenskaperna för staden Paris under en mängd år. Deri förekom hvårt år intill 1867 en utgiftspost å 10,000 frank (7.000 rår): pension till hr van Heteren Gevera. Hvilken var denne välpensionerade pensionär? Det var en af Napoleon I:s pager, hvilken på sin tid hade fört till stadshuset det officiella budskapet om att konungen af Rom (Napoleon I:s son) var född. Denna tyhet hade dåvarande stadsfullmäktige beslutat belöna med ofvannämnde pensionsbelopp, och hr van Heteren Gevers hade i kraft deraf lefvat till 1867 och uppburit mer än en half million fravk. — Under tiden hade stadsfullmäktiges glädje hunnit taga slut, Napoleon blifva störtad och koausgen af Rom dö i landstlykt, utan att någonsin ha gjort Frankrike någon glädje eller rytta. Skandinaviskt bibliotek i Paris. I den franska tidningen Figaro läses: Baron de la Roquette, en ålderstigea vetenskapsman, slutade sia lefnad den 9 sugusti i sitt 84:de år. Denne man, som var beder:president i det geografiska sällskapet, utgaifvare af flera geografiska, historiska och biografiska arbeten och dessutom samlare af Humboldts brefvexling, nade på sin tid varit fransk generalkonsul i Kristiania och Helsingör. Anda till sin lefnads afton bibehöll han ett lifligt intresse för allt, som anpgick Skandiravien, der många vänner ännu minnas bonom. För hvarje dansk eller norrman, som besökte Paris, stod bans gäste fria husalltid öppet, och med liflig glädje återkallade ban minnena från sin vistelse i Norden, hvars språk han förstod och talade, och hvara litteratur, i syrnerhet historiska, han länge hade följt. I sitt rika bibliotek hade han en afdelning för nordisk litteratur, och i sitt testameute har han uttryckligen föreskrifvit, att denna bars skandinaviska litterära samling skall utgöra grunden till ett nordiskt bibliotek, för hvilket Ferdinand Denis, conservateur administratcur de la bibliotheque St. Genevieve, hos regeringen förskaffat sig särskill lokal i det uoder hans förvaltnivg ståerde biblioteket i Le Pays latin. Det skulle vara Övskligt föl de många skandivavecr, hvilka årligen besöka Paris eller uppebålla sig i denva verldens hufvudstad, om rordiske vetenskapsmän ville sluta sig till hr Denis och i förening med honom fortsätta det af den aflidne de la Roquette grundade företaget. Vackert föredöme. I London har fun. nits, liksom i Paris, stora aktiebolag för pen: vingeutlåring, hvilkas inrättning och verksamhe mycket liknat det franska Credit Mobilier oct hvilka, likt detta bolag, haft sina tider af storhet och af förfall. Bland dessa var ett, som aktieegarne eu vacker dag, till sin stora öfver raskning, blefvo kallade att understödja med be: tydliga ivbetalvirgar för att betäcka en ofant Jig brist. Förut hade der alltid lemnats stor: utdelrirgsr, men icke i följd af verklig viust utan i följd af maniemerter med bokföringe! gjorda i afsigt att uppdrifva aktierras pris. Ei kr James Stnart Wortley hade varit verkstäl lande direktör och skördat stor behåliving på försäljning af aktier. Afveuså flere medhjelpart