Dagens Nyheter – 14 september 1868, sida 2

förslag, var af så föga betydenhet, att det ej ens lönar mödan vidare omoämna dem. Som mitt sätt att tänka till alla delar öfverensstämde med det så kallade franska partiets, så beslöt jag att våga ailt, för att sätta detsamma uti full verksamhet, och iasåg, att ingentiog kunde så befrämja ett godt tronval, som att i sjelfra Frankrike kunna uppgöra detsamma; och af följande orsaker ansåg jag, att uti Paris borde afgöras den som skulle utses till Svea rikes kronprins. : 1:o Var nödigt söka utforska, hvilken var den för Sveriges intresse tjenligaste; 2:0 Om kejsar Napoleon skulle bifalla valet af den, som ansågs mest lämplig; 3:0 Att i Sverige kunna säga, att den person, som kunde komma i fråga, skulle emottaga denna värdighet, på sätt svenska lagar föreskrefvo, 4:0 Samt slutligen om motsatsen kunna öfverbevisa Augustenburgiska partiet, som alltid utspridde, att ingen fransk prins önskade denna värdighet. Enligt hvad ofvan nämndt är, afreste jag derföre ifrån Stockholm (den 6 juni) till Paris. — Med mycken svårighet erhöll jag detta uppdrag; och hade man anat min plan, så var ett afslag gifvet till resan. — Vägen togs öfver Helsingör, Hamburg, Wesel till Paris, der vi inträffade aftonen den 20 juni (samma dag som hans excellens greive Fersen mördades), då depescherna aflemnades till baron Lagerbjelke och jag följaktligen, enligt hvad förr är omnämndt, var fri ifrån åliggando som kurir; och som jag ägde rättighet att bevista den kommarde riksdagen, kunde jag nu nä.tan blott anse3 såsom riksdagsman. Med mycken svårighet uppsökt2s samma afton Lapie. — Till denne gamle vän kunde jag i allt förtro mig, och den vänskap, hvari hau stod ho: Napoleon och hans sekreterare, samt det anseende, han ägde i Paris, äfvensom ar