Dagens Nyheter – 11 september 1868, sida 3

helsade med handen, hvari han höll sitt ridspö, och lät dervid hästen stegra sig; det gladde honom att man nu tycktes ha iasett, det man tre veckor förut ej bemött honom såsom man bort. Jag ville närma mig intill honom och ställa mig i hans väg; men jag hindrades derifrån af den bop ursinniga, som omuåfvo honom, skrikande med full bals: — Ned med förrädarne! Han passerade hastigt den plats, der vi befunno oss, samt red i galopp, åtföljd af sin stab, hvilken äfven nödgades färdas med större snabbhet än måhända skäligt var, direkte till herr Dachatels hus vid Templegatan. Jag har mig bekant att han knappt hann inom dörren till det rum, som anvisades honom, innan han, ännu med ridspöet i handen, började diktera för en sekreterare, hvilken fick skrifva så fort han förmådde föra pennan. Det var icke mindre än två vigtiga dekreter, som isom förloppet af några få micuter uppsaties och utfärdades. Det första ionehöll att en militär-komitå skulle nedsättas, för att döma förrädarne. Genom det andra blef baron Caffarelli, som flytt, afsatt från sin befattning och herr Roederer i hans ställe utnämnd till prefekt. Medan Napoleon sysselsatte sig med regeringsärender, funnos ävnu fiender qvar i de aflägsnare qvarteren af staden. Folket rasade från Paris-porten till den i andra ändan af Troyes belägna porten S:t Jacque3, och der fålvo de mest vildsinta luft åt sin vrede genom att med käppar, pistoler m. m. lemlästa oca döda de soldater, hvilka såsom tillhörarde de allierade armåernas eftertrupp, ännu ej hunnit lemna staden. Kejsaren skickade en adjutant, med befailning att detta slagtande genast skulle upphöra.