det var icke tid att glädjas nu. Snart var den andra och en minut sednare äfven den tredje plåten i mitt tält. Solen kommer! ropade Zenker; den totala förmörgelsen var förbi. Men allt tycktes vara ett ögonblicks verk, så hastigt hade tiden gått för 0335. — Den andra plåten visade vid framkallniogen, besynnerligt nog, endast svaga-spår af en bild. Förbidragande molnslöjor hade i expositionsögonblicket nästan alldeles förhindrat den fotografiska verkningen. Den tredje plåten visade åter två lyckade bilder med protuberanser i nedra kanten. Nöjd med resultatet, tvättade jag plåtarna, fixerade, lackerade dem och tog genast — ehuru med mycket ofullkomliga hjelpmedel — några kopior på glas, hvilka, i händelse af olycksfall, särskildt skulle sändas till Europa.