Dagens Nyheter – 9 september 1868, sida 2

ngsågsbolags såg, skogar och inventarier. Stads ullmäktiges beslut att stader skulle upptaga tt lån af 150,000 rdr, för att med denna sum1a såsom lån understödja företagets utförande, ar blifvit öfverklagadt. Flygande memniska. Äfven Italien var nu, skrifver en korrespondent den 26 aug. rån Florens, sin skräddare från Ulm, hvilcen, som bekant är, ville flyga. men beklagigtvis dervid föll i Donau. Den italienska fåselmenriskan är en geniofficer i Alessandria. biter långvariga studier lät han förfärdiga en mekanism, bestående af två långa vingar, som iro fästade vid skuldrorna och genom en ledning af stänger, hvilken utgår från hälarne, hastigt sättas i rörelse. Den med denna mekanism utrustade individ börjar först att springa; vingarne, som derigenom sättas i rörelse, påskynda bans språng, höja honom derefter rågra tum öfver marken, tills han genom en skyndsammare rörelse med fötterna verkligen svingar sig upp i luften och — flyger. Ehuru det försäkras, att de enskilda försök att flyga, som utförts så väl af uppfionaren som af några han3 förtrogsa vänner, medfört lyckliga resultat, så har likväl ett offentligt prof, hvartill han inbjudit sina kamrater, garnisonsofficerarne i Alessandria, haft en mindre gynnsam utgång. Han skulle denna gåog flyga öfver den vid denna årstid grurda och nästan uttorkade, men temligen breda Bormida. Under officerarnes jubel höjde den modige fågelmenniskan sig från fästningsvallen upp i luften, och det såg i början ut, som om han der varit fullt hemmastadd. Men plötsligt, troligen genom att något gick sönder i mekanismer, fick illusionen ett slut, och den nye Daedalus låg med ett afbrutet ben och en krossad arm på en stenhög i floden. Han är redan på bättringsvägen och talar endast om att göra ett nytt försök, sedan han ändrat mekanismen, och är då säker på att lyckas bättre än hittills. Hungersnöden i Algier. Algiers olyckliga arabiska befolkving befinner sig fortfarande i ytterst nödställd belägenhet. Den utsädesspanmål, som utdelats till familjefäderna, har konsumerats till föda, och derför är allt hopp att i år der få se odlade åkrar fåfängt. En fransk kolonist skrifver, att han en morgon för någon tid sedan, då han hade gått ut tidigt för att se om sin gård, fick se en grupp, bestående af sex qvinnor och tre barn, hvilka lågo på en sophög. Vid närmare efterseende befanns, att de i soporna sökte afskräde från är som de med den största glupskhet förtärde.