Dagens Nyheter – 8 september 1868, sida 3

RÄDHUSRÅTTEN. En bedragerska. Ransakningen med den sig så kallade Selma Axelina Sylvander före kom i går åter å rådbusrättens 3:dje afdelning Den ank!sgade uppträdde denna dag på ett, om möjligt, ännu oförskämdare sätt än vid föregående rättegånvgstillfälle. På fråga, hvilket hennes rätta namn vore, svarade hon: jag säger aldrig mitt namn, di sätter det i tidningarne och jag får hit all allmoge som ska si på mig. På fråga, om hon ej denna dag ville uppgifva, bos hvilken eller hvilka personer hon varit inackorderad, svarade hon: jag säger det inte förr än rätten beslutit öfver mig, förr låter jag mitt lif tagas. Om jag också skall sitta inne i 1,000 är, så talar jag inte sanning, för jag vill inte komma i tidningarne. De af henne, vid föreglende rättegångstillfället gjorda uppgifter förklarade hon denna dag till största delen vara osanna, men kunde dock ej, oaktadt domarens bevekande föreställningar, förmås till någon sanningsenlig bekännelse. Hennes stående svar voro: det säger jag inte; det talar jag inte om; det vet jag rog, men det säjer jag inte, m. fl. uttryck sf samma art. På domarens ytterligare fråga, om hon ville säga under hvilket namn bon blifvit konfirmerad i Katrina kyrka, svarade hon ett bestämdt nej, då kommer det i tidningarne, men, fortsatte hon skrattande: häradshöfding Hultgren ska nog få vetat en vacker dag. Ett afsioa förnåämn, Axelina, behagade hon denna dag utbyta emot Sofi, under förklarandeatt hon aldrig hetat Axelina. Sedan hon upplyst domstolen om att förmyndaren Anders Borg endast var 21 år gammal, men domstolen i anledning deraf låtit henne veta, att en 21-åring ej kan uppträda som förmyndare, öfvergaf vår arftagerska helt och hållet hr Borg och påstod, att det i stället var en notarie Boström, som var förmyndare näst efter Widestrand. Eu ny testator omtalade hon denna dag; förutom baron A., hade nemligen äfven en morbror i Borås testementerat henne 49,000 rår. På domarens frågs, hvad morbrodern hette, svarade den anklagade, att han bade en särdeles grafsten på Borås kyikogård, der det kunde gå an att titta efter, för namnet kom hon ej ihåg. På domarena yttrande att kan bestämdt antog, det hon ej hade något arf alls, svarade hon: jo si det ska jag viva häradshöfdingen en vacker dag; när jag vill, förstås! Den vidare ransakningen uppsköts till nästkommande måndag, och skola till denna dag de vid förra rättegångstillfället närvarande målsegarne kallas att ånyo närvara.