Dagens Nyheter – 2 september 1868, sida 3

— Den åtgärd ni har i tankarne, sade jag i min ordning, måste komma att visa sig fruktlös; hvad en europeisk kongress ej kan vinna, det skoia ej heller ni och edra kamrater kunna utverka. — Maurice, genmälde herr Gouault, när ni kom till mig och berättade att ni ämnade ställa er i kejsarens leder, så frågade jag er, om ni hoppades att ensam kunna förebygga kejsardömets fall. Hvad svarade ni då? Jo, att om alla täckte såsom jag, skulle ingen göra sin pligt. Då gillade jag ert resonnemang och ert handlingssätt; och i morgon skall jag sjelf följa samma princip: jag vill uppfylla min pligt. Jag behöfver sedan ej på mitt samvete välta skulden för en enda droppe af det blod, Frankrikes jord nu dricker. — Det blod, som pjutit:, har offrats för fäderneslandets försvar; tror ni er väl kunna förmå kejsaren att låta de fiendtliga armeerna draga sig tillbaka? — Kanske. I alla fall skall deras dröjsmål hår blifva kortare... — Hvem har sagt er att de vilja inlåta sig i underhandlingar med Frankrike? Är det till segrare, fiender eller vänner ni ämnar framföra er önskan? Det skulle verkligen icke vara ur vägen att vi blefve upplysta härom. — Jag ämnar vända mig till menniskor, Manrice, till menniskor, som förstå att fatta situationen och som inse att Frankrike har nog af sina revolutioner. — DSäg kontra-revolutioner. — Jag rider icke på orden; hufvudsaken är att Frankrike har tröttnat vid republiken; det är äfvenledes trött vid kejsardömet; hvarför skulle det då icke återtaga sina konungar? — Emedan det begått kungamord. — Men om man förlåter denna öfverilning? — Frankrike vill ej förlåta sig sjelf. Innan