Dagens Nyheter – 26 augusti 1868, sida 3

triumf; dock var han angelägen om att visa det han hade ett menskligt bjerta; och denna hans önskan råkade för tillfället komma 038 till nytta. Jag bugade mig; men jag förmådde icke med ett enda ord uttrycka min taoksamhet. Partisinnet gjorde mig visserligen icke orättvis och otacksam; tvärtom utöfvade det så till vida ett helsosamt inflytende på mig, att jag icke kusde så lävt missledas af min egoism. Jag insåg väl att kejsaren skickade mig till Troye3, i den tron att jag skulle med en entbousiast: värma förkunna hans seger. De sjelfkloka, som man kallar hjeltar, pläga, huru skarpsyrta naturen och erfarenheten än gjort dem, oftare misstaga sig på betydelsen af menniskors tystvad än af deras ord. De äro alltid böjda att anse de personer, som tiga när de stå iaför dem, vara blyga samt intagna af vördnad och beundran. Kejsaren tog för afgjordt att jag ej mäktade öfvervinna min rörelse; i stället var det mitt samvetez stämma jag ej kunde nedtysta. Emellertid kom mig pastor Henriot till hjelp genom sin språksamhet. Han inträdde jemte sin höge gäst och generalerna i matsalen. Valentine gick till hvila i Madelons kammars, och min far och jag begåtvo oss upp på vinden, der riklig tillgång till halm fanns, och hvarest vi borde ha sofvit godt urder återstoden af natten. Men när man är mycket uttrö:tad, har man svårt för att somna. Och jag bade ju under tvänne dygn erfarit de häftigaste och mestolikartade s:nnesrörelser, för att icke tala om de stora kroppsliga mödor, jag uthärdat. Det afsked, jag tog af Valentino och som jag trodde vara det sista, den sorgliga marschen