Dagens Nyheter – 26 augusti 1868, sida 3

hvar sak har sin goda sida, om man blott förstår att finna den. Nu har det i många år varit en allmän klagan i den civiliserade verlden öfver att intet godt stode att få genom Kina; man kunde hvarken komma in eller ut derifrån; man kom ingenstans med det. Men resultatet visar, att det icke desto mindre finns en väg dit; herr Burlingame har funnit den. Han har uttalat det mäktiga: Sesam, öppna dig! och de tusenåriga gångjernen hafva börjat att knarra, de ofantliga portarne att vända sig, och snart skola det gamla kejsardömets mest undangömda vrår ligga öppna för dagens ljus. Vi träda in, och — Kina blir en del af verlden! Hvad är det, som vi i dag hafva för våra ögon? Verkliga, lefvande gesandter från ett kejsardöme, hvars uppkomst spåras tillbaka genom forntidens dimma till den tid, då offerröken uppsteg från Ararats tinnar och Nimrod jagade buffeln och vildsvinet på Shinars slätter — en beskickning från den sällsamma nation, hvars förste grundläggare och lagstiftare, till och med före Pytagoras, började att diskutera i skolorna, fastställde såsom en oomtvistlig sats att hela den yttre verlden var full af barbarer, och stadgade såsom en oföränderlig lag, att barbarer skulle aldrig erhålla fritt tillträde; men Konfusii oföränderliga lag har dock måst rymma fältetiför Wheatons lagar för nationerna, och Koblai Khans kejserliga afkomling, som nu i två tasen år har intagit en ställning af förnäm orörlighet, har på en gång börjat att svänga rund i universum, görande början, såsom lämpligt var, med att titta in till Andy Johnpsoa från Tennessce. Denna plötsliga rörelse hos den kinesiska regeringen är i sanring en af de största tilldragelser i detta innehållsrika decennium. Det är iotroduktionen till ett nytt ofantligt element i den aktiva verlden — ett element, som skall vara I stånd att fullkomligt förändra den hittilsvarande civilisationens utseende, och som isynnerhet skall hafva infytande på vår egen republiks framtida intressen. Det bästa med denna beskickning är, att den är en handgriplig försäkran om, att den gamla, moraliska skranka, som skiljde oss från Kina, är för alltid försvunnen, och att den har gifvit vår framtida samfärdsel med Kina den moraliska lätthet och säkerket, utan hvilken ingen frnktbärande samfärdsel är möjlig. Det är för öfrigt märkvärdigt, i huru hög grad man hittils underskattat det kinesiska kejsardömets storhet och utveckling. Och änidag kunna vi icke låta bli att taga på 033 en slags beskyddaremin, då vi visa gesandterna våra vackra saker, under det att sanningen dock är den, att gesandterna äro artiga nog att åtnöja sig med att skratta åt oss i skägget. Om Times kunde förmå en af dessa gesandter att vara hennes ordinarie korrespondent under deras vistelse här och att uttala de verkliga intryck och tankar, han mottager af det han ser, skulle dessa artiklar bli en nästan lika egendomlig läsning, som Gullivers resor till Lilleputternas land. Vi tala om vårt lands berömliga historia, under det att vårt land i verkligheten är ett årsbarn mot deras. Förr än Rom byggdes, hade Kina redan länge varit en ordnad stat, välicke med sin nuvarande storhet, men dock med alla fröen dertill. Vår territoriala utsträckving, öfver hvilken vi äro så stolta, är, till och med om vi medräkna det isiga Alaska, icke större än kinesernas blomstrande lanäd. En blick på kartan skall visa oss, att Kina icke omfattar mindre än 38 breddgrader och 74 längdgrader, och denna ofantliga areals hjelpkällor äro nästan de samma som våra. Det har ungefär samma kustutsträckning, och då det intager hvarje höjd, ända från hafsytan till snögränsen, kan dess jordbruk frambringa alla alster, som meuniskan behöfver. Vi brösta 0o3s öfver vår folkmängd; men sannolikt undra våra kinesiska gäster i all tysthet deröfver, att en sådan handfull menniskor kan våga att kalla sig en stor nation. Deras land har, enligt sednaste folkräkning, 400 millioner innevånare, således nära en tredjedel af hela menniskoslägtet, och lårgt flera än hela Nord-, och Syd-Amerikas folkmängd tillsammans. Åtskilliga af deras aderton provinser, hvilka svara mot våra stater, hafva hvar för sig flera innevånare än vår hela republik. De hafva ett öfverflöd af städer, hvar och en med en större befolkning än den största af våra stater; våra Newyorks och Philadelphias äro endast byari jemnförelse med dem. Missiornären Nevius berättar, att hvar och en af hufvudstäderna i provinserna räknar i medeltal ungefär en million invånare och är omgifven af en mur af huggen sten eller mursten, som är tjugo till tjugofem fot hög och från 21a till 2!a svensk mil i omkrets. Denna ofantliga befolkning ligger icke